Var skall jag leta? Frågan vad letar jag efter!?! Och hur vet jag när jag har hittat det? hur påverkar det mig? Jag känner att jag emellanåt vill kräkas på alla tomma ord så som ”det är ödet” ” eller Man gör Sig inte friskare /sjukare som man känner sig. Jag kan tala om för er som inte kanske lider av era div. sjukdomar eller som kanske haft en riktig jävla förkylning / influensa som dem kan relatera till och ÄN en gång jag söker inte medlidande eller lite kanske . Men det jag vill säga är att ni som är arbetsföra och inte ”orkar/pallar ” till er som bara tycker det är bekvämare att spela spel hela dagarna ,scrappa osv och få bidrag varje månad . Fan TA ER . Jag har som mål att EN jävla solig dag återgå till mitt älskade jobb. Att känna mig behövd och utöva ett yrke som för många har en låg status som vårdare. Att känna stoltheten över pengarna som trillar in på kontot med rent samvete . att slippa vara klämd som en jävla loppa mellan två naglar .att känna ångest inför livet för nu mer känner jag mig bakbunden . trotts att jag mår så jävla piss i kroppen dagligen så lyfter folk på ögonbrynen. När jag försöker glömma bort mig själv allt för att överleva , jag blir ständigt ifrågasatt när jag biter ihop och sätter masken på. om jag hade sett ut lika död på utsidan som jag känner mig på insidan hade folk tvångsinlägga mig. Men varför de ständiga misTroende frågorna . ?!?! Det är så att man vill spy. Den här världen gör mig illamående. Vart är vi på väg? Min läkare säger ”gör saker som är KUL, saker som gör dig glad eftersom all possitiv enegri gör att du inte blir sämre Snabbare och gör det du känner för de dagar du kan” samhället säger ” vi såg dig, du log, vi läste det du skrev du verkar inte Sjuk , vi hörde dig sjunga du lät glad och pigg” och jag Svarar ler jag inte mot världen ler den inte tillbaka hur skall jag börja må bättre , jag skriver från hjärtat för det är det är det som fortfarande känns friskt, normalt och som är utan censur emellanåt, ni kallar det sång men jag får utlopp för min smärta det ni kallar sång är själensröst. Jag måste minnas och förmedla känslan”

Jag känner mig bäst själv sägs det

Jag har en gång varit en lamburgini med växlarna i och jag hade ingen rädsla för framtiden. Jag jobbade och slet för att lat. Var det sista jag ville bli kallad, jag ville gå med huvudet högt och känna stolthet , jag var atletiskt välmående och sprang dit jag skulle och gick att röra på mig har alltid varit min livsstil tills jag blev en ihopsvetsad epatraktor med stor vArningsskylt på ryggen . Delarna är utslitna och sega det kvittar om man polerar så glänser jag på utsidan med delarna är fortfarande detsamma – jag Ser mig som skrotmatrial. jag vilar hela dagen ingen dator ingen tv ingenting utom jag med mina tankar och drömmar DE är fortfarande detsamma även om kroppen är gammal men någon ansåg och tyckte att inte ens dem skall jag få ha jag är livrädd att någon av er därute är bittra och bara vill förstöra för jag är inte ensam om att få falska anonyma anklagelser. Ni har inget på mig men andra blir utsatta och där drabbas alla i familjen för något en bitter människa som tror sig veta allt och kokar ihop i huvudet att vi som är sjuk lever fett, anmälaren måste ändå ha en stabil grund att anmäla på innan anmälningen kan träda i kraft. Till er som misstror hur ont jag har eller misstror hur mkt ork denna kroppen har skall vi byta. Jag har kämpat i Tystnad i många år. Under en period på gymnasiet ville min doktor sjukskriva mig just pga mina ledsmärtor och jag fick massa recept på mediciner. Vet ni vad jag gjorde ! Det där intyget o j recepten ligger kvar i det bruna kuverten från min doktor , jaf bet ihop och kämpade dubbelt så mycket för att prestera lika bra som mina klasskamrater, mina lagkamrater på fotbollen mm jag bet ihop och när alla hade bytat om och åkt hem så grät jag i duschen sen lindade jag min leder och gycklade hemåt ca 8 km enkelväg i vilket väder som helst jag ville spela fotboll men jag fick ta mig dit o ch hem själv. Fan vad ont jag hade och nu för ca ett år sedan så klarade jag inte av att bita ihop , min kropp kollapsade Allt jag gjorde på rutin blev en kämpande timme med blod , svett och många tårar . Enligt mitt team av läkare så har min kropp fått utstå så mycket smärta genom alla åren att den har nått översta våningen för vad min kropp klarar av själv DÄRFÖR är varje dag ett slagsfält för att slippa den stora smärtan . den smärtan som sakta driver mig över kanten och tar mig ett steg närmre slutet

---

related post

• EDS?
• ♥William♥
• ♥Änglabarnen♥
• ♥Bröllopet♥
• Grejer Till William<3