När jag behöver dig som mest så finns du inte där för mig. . Jag vill inte be om hjälp på mina blodiga knän, men det känns som att ända sättet för dig att förstå att jag verkligen ,verkligen behöver dig och menar allvar. Samtidigt känns det som vi glider ifrån varandra. Att vi växer isär. Senaste månaderna får mig på tankar som jag inte trodde fanns. Snälla läs mellan raderna någon gång och förstå att jag orkar inte kämpa längre. Inte om du inte hjälper till. Jag
Försöker fylla ett tomrum som inte kan fyllas. Och ärren är så färska och det gör så ont. Så varför! Varför?
*Kramar om* Du sak se att alltlösrsig på ett elelr annat sätt..vet att det är jobbigt atttänkaså.. men de tär så..Ta hand om dig
[Reply]
Kan bara gissa vad det handlar om.. Men jag hoppas att personen ifråga förstår. Och att det går att lösa! Kramar!
[Reply]
Jag läser om din smärta…
Jag tror att det enda rätta är att vi är supertydliga mot de i vår omgivning som vi behöver.
Det är inte lätt för en annan att gissa sig till vad man behöver… Det är inte självklart att man reagerar på samma sätt och tänker på samma sätt…
Det är svårt när man sörjer för man är alltid ensam i sin egen sorg även om båda sörjer. Man måste respektera varandras olika sätt att reagera.
Kanske drar du dig undan och håller saker mer inom dig själv också? Ofta kan ett första steg vara att du är mot honom/henne så som du önskar att bli bemött själv istället för att vänta på att den andra ska ta steget först..
Jag vet att det är jättesvårt. Men det går! Jag lovar! Tiden är din vän.
[Reply]
Maria Reply:
november 12th, 2009 at 15:57
@Ludmilla, jag har varit glasklar mot denna människa i över 15 år vad jag står. . Och det minsta jag begär av denna människa som faktiskt har delaktighet att jag finns här på jorden. . Skiter fullständigt i hur Vi andra mår och beteer sig som att faktiskt sorgen är över och förväntar att vi känner samma. . Jag kan inte på något sätt förstå eller någonsin acceptera det denna människa har gjort mot mig eller mina närmsta blodsband. . . . Det är oförlåtligt….
[Reply]
Ja, men då har du ju gjort vad du kan.
Jag vet ju inte vad som ligger bakom och vad som hänt, men det låter väldigt sorligt.
*varm kram*
[Reply]