en torsdagsmorgon vid 9 tiden den 1 oktober 2009 kommer min älskade magnus hem och ber mig ta på mig kläder snabbt för att min far hade ringt han och sagt att det hade hänt ngt med mamma.
vi satte oss i bilen och kände en tyngd i våra hjärtan och rädslan över att inte veta vad. vi plockade upp mina små systrar . och körde i ilfart till Lunds sjukhus . vi kom in på akuten och när jag frågade sköterskan i luckan ang min mamma som kommit in blev hon stum och sa med en dov röst jag skall hämta någon som tar hand om er.
VAD fan ge mig rumsnumret så går jag dit själv. tänkte jag.
mitt hjärta bultade så hårt
istället kommer 2 st kuratorer och en sköterska och tar emot oss.
VAD FAN!
och leder oss till ANHÖRIGRUMMET på akuten.
När jag fick se ansiktet på min storebror ALLAN och hans Camilla och Pappas rödsprängda ögon
FÖRSTOD JAG
mamma klarade inte sig.
ett moln av hysteriska skrik och gråt & tårar utbröt
det är inte sant, det får inte vara sant.
er mamma har tyvärr avlidigt i hemmet och din far & vi gjorde ALLT för att rädda hennes liv
men det gick inte,
:
:
Älskade mamma det är idag 6 månader sedan du lämnade oss här
och tvättom så läker inte mina sår . utan varje dag växer saknaden efter dig.
jag har fått sörja många gånger under mitt liv. mina barn som inte fick finnas hos oss.
men
sorgen och saknade efter min äkskade mamma kommer alltid växa
eftersom hon var vårt allt.
efter detta så HATAR jag den 1 i varje månad och inte minst TORSDAGAR
! 
så för oss är detta en tung dag och en tung påsk
kan man bara sova bort allt?
Det finns ingenting jag kan skriva eller säga för att det ska kännas lättare för dig, men jag finns här för dig!
[Reply]
Verkligen ledsen för er skull. Tänker på dig
[Reply]
Maria Reply:
april 1st, 2010 at 23:59
@Johanna, Tack
[Reply]