Jag VET att jag kommer till himeln för att min kropp och mitt pshyke upplever helvetet här på jorden! Det är varken normalt eller värdigt att fortfarande ha så här ont ! En onskefull spirall har satts igång! Och som om inte den kroppsliga smärtan var nog så saknaden efter mamma , åhhh vad jag saknar henne . Hela tiden saknar jag henne . Sättet hon kunde få mig att känna genom sin närvaro. Jag försöker verkligen försöka tänka att mamma hade varit ledsen för min skull och William skull om jag gav upp nu men ibland känns det jobbigt nära. Ibland känns det som om människor glömmer och gräver ner det och går vidare medans jag alltid kommer trampa i träsket av smärta . Mamma! Kom hem nu! Sa jag i telefonluren när jag har 2 år och mamma var inne och fick Laila. Jag glömmer aldrig mammas ögon när hon sen tittade på mig så sa hon att jag är hemma nu. Sen sa hon till mig när jag var orolig över att förlora pappa , då sa hon att både hon och pappa skulle bli gamla troll . Men nu finns du inte här mamma . Jag letar hela tiden efter dina signaler och vid minsta tecken så inbillar jag mig att du skickade just den fjärilen eller nyckelpigan eller ja vad som. Jag letar febrilt efter dina signaler. Just sover alla i huset och solen börjar titta upp fåglarna har vaknat och utanför gror en ny dag i daggen . Tårar liksom pärlor rullar nerför kinden och bildar en pöl i nacken . Saknaden efter dig kommer aldrig bli lättare för varje dag är ännu en dag utan dig ännu en dag av sorg och smärta!
