jag hängde på missmaddmis finurliga inlägg med kolla upp tidiga statusar lite skoj att läsa faktiskt.


iiisch vilken dag/ morgon/eftermiddag har legat här i mörkret tvn har varit av, datorn av(förrän nu då) , minsta ljud och jag har velat skrika. kroppen gör så jävla ont . faaaan vad man skall stå ut. och klart så har jag inte kunnat ge mig själv en extra dos eftersom den ligger nu i låsta skåpet och Magnus vet var nyckel är. suck. jag kommer inte ihåg nämligen. suck. SEN tog mina antidepressiva slut. woohoo det var typ igår och jag skulle ha tagit mig in iDAG för att hämta ut dem . har jag det? nope. oxå en anledning till varför jag känner mig så låg och
nere.
sen saknar jag MAMMA så inni helvetet jävla mycket att det trycker i bröstkorgen, jag bara stirrar ut i ingenstans och önskar att hon fanns här. saknar min moster I-M med och jag faktisk försöka åka till henne snart . så fort hon har fått flyttat klart med min kusin . så skall vi bara ha en heldag hon och jag och bara prata och mysa . det lovar jag moster. vi behöver det.
läste på FBs status att en av föräldrarna som lämnade sitt barn efter william hade stött på ett barn som kräkt. woohoo . skall vi ha kräksjuka hem nu? william har juh inte bara varit sjuk i 2 veckor med hög feber och haft svårt att äta osv. pga ont i halsen . SÅ jag hoppas att barnet kräktes av ANDRA anledningar. jag skall göra det som jag är utsatt till att göra . MIN GREJ varje dag , jag skall hämta min älskade william , mitt ljus i mörkret , mitt liv. tänk om jag inte hade haft william då hade legat inne på sjukan .bara legat där hela dagarna. uppkopplad. han har gett mig den styrkan jag har för att vara hemma att försöka orka finnas där för han. han är mitt socker. så när livet gång på gång ger en citroner så se till att ha mycket socker hemma. mitt nya ordspråk.
må väl

