Fortfarande ofattbart att Jag har förlorat min MAMMA. . Min styrka i livet. . Du fattas mig så otroligt mycket. . Jag kryper tillbaka i livet. . Jag gråter runt varje hörn. . Min kroppsliga smärta går inte att jämföra. . Jag bryter ihop inombords . Kroppsligt,själsligt,mentalt . . .en tydlig balansgång för överlevnad. . Det syns inte utåt. . Jag försöker och vill se stark ut. . Jag kan skratta men det känns fake och ihåligt. Jag är som du MAMMA. . På pricken. . Precis som du. .Jag biter ihop . . Tuggar smärtan och kämpar på i hjärtat. . Men en dag kommer smärtorna ifatt mig . . Verkligheten griper tag i livet och slår mig ner i golvet och jag kan och orkar inte kämpa mer. . Ja sitter ensam och bara saknar dig så själen min tappar andan. . DU FATTAS MIG MAMMA. . Kom tillbaka. .
hej
du kommer hitta ett sätt och överleva på, även om inte det känns så just nu.
[Reply]