MariaMalmgren.com

vilken hektiskt vecka detta kommer bli. jag vill redan gräv NER MIG , kräkas över allt som skall och måste göras .

men som sagt jag har inget större val , bara måsten.

jag möter ingen förstÃ¥else frÃ¥n pöt , dock min koordinator som skall hjälpa mig hÃ¥lla koll pÃ¥ att alla intyg hit och dit skall fyllas i och mediciner mm skall beställas , hon är min allt i allo sjukvÃ¥rden. jo jag har fÃ¥tt en sÃ¥dan . hon är lite som en extra ”mamma” och jag kan ringa och prata med henne när jag behöver fixa saker. sÃ¥ hon kommer hjälpa mig med försäkringskassan bland annat. vilket känns skönt att man har nÃ¥gon pÃ¥ sin sida som är insyltad. iaf. tanten som jag har kontakt med pÃ¥ pöt. har bestämt att jag skall ha kontakt med dem pÃ¥ dve (dagvÃ¥rd) mest för att dem skall kunna se hur jag mÃ¥r och inte tappa mig med tanke pÃ¥ allt som hänt pÃ¥ senaste tiden och i och med min sjukdom diagnoser , dem mÃ¥ste förstÃ¥s och bearbetas . för min kropp bryts ner den byggs inte upp igen. när jag fÃ¥r ett sÃ¥r läks jag inte som alla andra inte alls faktiskt och fÃ¥r ta olika metoder till för att det skall läkas , jag blir oftare sjuk . och MÃ…STE> kämpa med att fÃ¥ upp ett ett finger. min sjukdom syns inte utanpÃ¥ om man inte spenderar en stund med mig , för tittar man pÃ¥ mig ser man att jag svettas som om det vore 55 grader varmt och att solen skulle stÃ¥ rak i ansiktet pÃ¥ mig. men dock känns den sÃ¥ tydligt och jag tror det blir tydligare för jag vägrar dölja hur sjuk jag är . acceptera mig för den jag är inte för den jag har varit. hett boktips för er som vill förstÃ¥ andras smärta eller till den som lever i ett smärttillstÃ¥nd. bolen ”lär dig leva med smärta” .. läs den. uppdaterar när fingrarna vill sammarbeta nästa gÃ¥ng. och dÃ¥ är vi förhoppningsvis färdigflyttade .längtar hem till strö.