När blogga från mobilen inte funkat pga buggar så har bloggen varit lidande. Faktum är oxå att mitt mående har även påverkat försöken till att blogga. Ofta är det tomt nonsens som stannar som opublicerat , man behöver väl inte publicera allt? faktum är att jag känner mig samtidigt handikappad utan bloggen den är så stor del av mitt liv. Mitt väntrum i väntan på hälsan som verkat ha uteblivit utan att hört av sig. Flera migrän anfall per dag och det känns oerhört ledsamt att man är på den vägen. Bara att åka bil till sjukhuset framkallar migränen då skallen inte sitter rätt på , nerver och annat som spökar med . Min balans är botten , och visst medicineringarna påverkar det med men nu är det löjligt obehagligt , ännu svårare att fokusera på text mm så jag ser inte länge felslrivningar eller om jag skall skriva för hand så är det nästintill oläsligt. Jag befinner mig just nu i ide , under attackerna är jag oerhört svår att kontakta ( om man ens lyckas med det) jag kan inte äta och det blir vatten el mariekex som går ner . Det är frustrerande jag rör mig inte neråt i vikten heller. Och när jag väl äter är det mindre än William ibland jag får i mig och bara ett mål mat. Annars försöker jag äta frukt. Jag önskar att jag hade mer aptit på mat och på livet. Människor (inga namn nämnda, inga brända) har en fenomenal förmåga att suga ut all energi med deras vänskapskrav eller andra krav. Kraven och stress får mig att backa att ”lägga benen på ryggen och springa” ( l teorin) kroppen får kortslutning och jag blir snabbt ett komaoffer. Jag kan inte ta mig för de mest grundläggande sakerna som att vända på mig i sängen ( för smärtfullt). Gå på toa , jag skojar inte det är så illa (försöker inte vinna sympati eller det är mer synd om mig osv utan berätta hur livet kan se ut för en som ser ”frisk” utanpå men är trasig på insidan) , högsta hönset av förnedring men jag känner att det är skit samma vem som läser.. Jag skäms inte för mig och HUR sjukdomen påverkar mig. Men som kvinna som fött barn så gör man knipövningarna för att stärka upp musklerna , jag gjorde dem men eftersom jag har ”slapp muskulatur” så hjälpte det föga det gör att när jag tar i för kung och fosterland för ex ta mig ur sängen eller så , så kissar jag på mig. Fräscht va. Nope Ibörjan var det några droppar så jag kuse bära bindor varje dag som tog det men nu delat jag och William blöjpaket. Jag kommer i hans pampersbyxblöja och IOM jag har blivit smalare över låt och rumpa så sitter dem bra. Och de dagar som är så illa ( vid migrän attackerna) så bär jag dem då med . Jag är 28 år och kroppen är som 85 , vet ni hur frustrerande det är. Att man får höra men du som är så ung klart du orkar gå en sträcka på 400 meter. Ja med stöd och MÅNGA pauser , och sen får jag ( kroppen) betala för den sträckan med ca en veckas vila Minst. Jag är dränerad på energi & styrka. Och musklerna ser till att jobba hårt så jag svettas som om jag sprungit tour la france på 2 dagar utan paus. SÅ MÅR MIN KROPP DAGLIGEN! och det är frustrerande . just nu försöker jag skaffa mig dagar av minne . Dagar som gör det värt dessa dagar då tillståndet i kroppen är ett faktum och man frågar sig själv – skall jag dö idag? Smärtan är så outhärlig att mina fina tabletter som ger mig lite ro börjat bli för svaga , smärtan har eskalerat . Och jag saknat min eds syster så mycket . Vi har itbe setts på ett bra tag och jag känner mig så handikappad utan henne. Hon om någon vet hur jag mår och i hennes närvaro orkar jag vara lite människa . Tack för mig för denna gången . Ta vara på livet , det går inte i repris .
Kära du, jag lider med dej, verkligen.
Mina sämsta dagar är så där, men inte varje dag, och jag kan inte tänka mej hur du har det.
Jag hoppas och önskar att du snart får en ljusning, och att det kan bli bättre för dej.
Du måste orka och du måste så mycket. Många måsten.
Jag tänker på dej.
Styrkekram.
Anna D
[Reply]
Tänker på dig Maria å känner med dig. Hoppas verkligen att det kommer lite ljusglimtar å blir några nedförsbackar efter allt detta mörker du tvingas kämpa dig igenom.
Men du har ju William å Magnus och bara dom är ju ljusglimtar i sig;)
[Reply]
Jag tänker på dig, det gör jag verkligen.* Jag finner tyvärr inte så många ord. Jag hoppas din man vid något tillfälle kanske kan gästblogga lite. STOR kram till dig!*
[Reply]
Maria Reply:
maj 21st, 2011 at 23:14
Jag har frågat han några gånger med Han säger att det inte är hans grej , men jag fortsätter att insistera. Han sa vid något tillfälle , ”men vad kan jag skriva som någon annan vill läsa :)” men som sagt en dag hoppas jag han gör det
[Reply]
Usch hur du har det. Migrän är inte att leka med. Har en väninna som fått sprutor att ha hemma då hon blir längliggandes 3 dygn åt gången flera gånger i månaden och värst är det konstigt nog under ägglossningen säger hon. Det är som att höra henne berätta när du beskriver din värld.
En tröst i eländet. Hon har fått flytande ”matersättning” i små tetraförpackningar för att få i sig någon slags energi under de långa smärtskoven. Kanske du kan se om även du kan få det utskrivet av din läkare eller kanske så skulle de små blå ”Recoverry” förpackningarna kunna fungera som du kan köpa på typ Ica. Du måste få i dig någon form av mat för att överhuvudtaget orka vara människa. Det är stor nog.
Hur är det med dig är det migrän av nervpåverkan, klassisk migrän eller båda två som bekymrar dig.
Skickar många kramar
[Reply]