Barn är underbara , inte minst min lilla William som får mig att uppskatta nya vinklar , v31 och det närmar sig slutet .
. Dessutom är William en kille med mycket vilja och frågor , vi har valt att vara brutalt ärliga med svaren på en nivå som han förstår ,först var frågorna ex. Vad kommer köttet ifrån? Vad kommer glaset ifrån ? mm. Nu mer är frågorna vart på kon sitter detta kött ? Vart kommer sanden? Eller varför andas vi luft? Varav dagens diskussion av matens härkomst , vi åt en underbart grillad lax med potatis & kall dillsås . William får två bitar lax ( som fortfarande har skin på) på sin tallrik med sås och potatis . William äter förnöjsamt och njuter och gör mmm – ljud sen utbrister han ,
”mamma både Nemo och hans pappa smakar så gott ”
både Magnus och jag kunde inte låta bli att skratta , William fortsatte äta och gjorde fler kommentarer ang Nemo . Min Goa lilla kille .
Det märks att William och Mio är nästan lika gamla.
Skulle kunna vara Mio du skrev om.. han älskar också lax – ja fisk överlag. och tusen djupa frågor..<3
Och fotot med bar överkropp ÄR jättelikt Mio med. Häftigt. Hur går det med hans fot/ben? Kramar
[Reply]
Oändligt lycklig för er att ni hunnit så pass långt nu… att ha barn i sin värld, ja det är livets guld. Hårt, och tungt emellanåt, men ack det vackraste man kan sukta efter…
Mina döttrar var små ”igår” och till våren tar äldsta sjuksköterskeexamen, nästäldsta gifter sig, nästyngsta tar studenten och lillan går ut 8.an… tänker varje dag… vart tog tiden vägen? Så njut av dagarna, för även om, som jag minns när de var små man vissa dagar bara sa; ajaj, nej, inte, och man funderade på kvällen om man sagt något kärleksfullt. (vilket man naturligtvis gjort) så gick tiden så fort när de väl började skolan… Innerliga glädjekramar <3
[Reply]