Helgen började annars med massa mys , vi bestämde för mysa till med fruktfat med div. Exotiska frukter vilket var skoj och så gott . Det kan jag verkligen rekommendera istället för godis & chips

På lördagen åkte hem och hade mys med svärföräldrarna , Williams farmor och farfar och där fanns även kusinerna , så det blev verkligen massa mys till det var dax för middag och William som bara velat äta frukt hela dagen , fick plötsligt hög feber och blev blek med magsmärtor och muskelsmärtor . Detta höll i sig och vi åkte hem direkt och vid 12 snåret på natten hade han 40 graders feber och låg i fosterställning och gungade pga magen och så ont han hade i musklerna , han ville knappt dricka , jag gjorde testerna enligt 1177 för att kolla ifall han hade blindtarmsinflammation men då han inte reagerade med den smärtan vid tryck just där och andra tester som läkarna själv använder sig av för att ställa diagnos misstänkte jag att päronet han åt tidigare kunde gett han gassmärtor i magen , Magnus masserade och masserade sån spädbarnsmassage för att hjälpa rörelserna i tarmarna , det släppte lite på det värsta trycket , men han hade så ont i hela kroppen musklerna bara vid beröring efter någon timme med massa gråt fick han en panodilsupp och plötsligt fick han lite ork att dricka och även den värsta muskelsmärtan släppte , sen plötsligt på 2 sekunder vände det , han tappade färgen blev likblek och sen kräktes han 4-5 gånger och fick tömt magen( det var inga stora mängder vatten och frukt) , kort efter piggnade han till , han hade inte så ont i magen och musklerna , han fick ett bad och sen nya kläder och sängkläder sen somnade han vid 3 tiden i natt ,

febern gick ner och imorse så vaknade en glad liten kille som var så hungrig . Febern var helt borta så vi hoppas att det var något temp. Som skulle ur systemet . Idag har han ätit hela tiden och ätit mycket som vanligt , lite rastlös med massa energi , vi skulle varit på kalas hos min bror med barn och sen skulle William med sina andra kusiner ha badat på äventyrsbadet men allt blev inställt .

Vilket blev en besvikelse för William men vi förklarade att hans kropp behövde vila och samla krafter , iom min regel för William om 48 h från sista febern blir det ingen förskola förrän på tisdag något som William oxå protesterade emot men det är så hans immunförsvar får en chans att återhämta sig , det var bara förföra helgen som William var sjuk med hög feber . Men så är det när man har dåligt immunförsvar.

( bild tagen ikväll )

Imorgon måndag kommer fotografen hit som skall fotografera inför artikeln i Ica kuriren , vilket skall bli intressant .

Nu sover pojkarna och både jag och Alice i magen är vakna , eller rättare sagt hon håller mig vaken aktiv liten tjej , skall bli skoj att se hur hon ser ut och är utanför magen

Nu längtar vi allesammans så mycket och nu är hon snart här

Dela med dig/Spara

Vad tror ni att era barn kommer välja för yrkesval?

Dela med dig/Spara

men när man puffar,buffar,puttar och retas Och inget händer , jag drack flera glas med kall dricka för att se en liten reaktion , en liten vändning och en förflyttning av handen var det jag kunde känna på 1 dygn !! Oroade mig långt ut på natten , somnade av utmattning med förlossningspärmen i mina händer , morgonen kom och Magnus & William lät mig sova , tydligen var jag så trött och okontaktbar ( ännu en anledning att tro bara tröttheten kom från mig & mina gener) jag vaknade vid 9 och fortfarande ingen respons från Alice , ringde Magnus och berättade min oro , han lugnade mig på det där sättet som bara Magnus kan , men vi bestämde för att åka in ändå när Magnus kom hem , det kändes som långa timmar. När Magnus äntligen kom hem försökte även han att väcka vårt lilla pyre, då började han förstå min oro. Vi fick tid vid kvart i 2 tiden och kom dit , fick göra Ctg och var uppkopplad i ca 40 minuter

hjärtat hade fin rytm men det som heter toko skalan som mäter rörelser / sammandragningar visade 10% konstant , vilket oroade läkarna och sköterskorna , inte en rörelse under de 40 min , dem bytade maskin och rum , men fortfarande efter 30 minuter den här gången stod två sköterskor på varsin sida av fåtöljen och en puttade på sidan av magen och en hade en kall handduk , dem försökte reta henne så hon gav med sig och bara ville röra sig lite grann så maskinen kunde plocka upp det på pappret , fortfarande ingenting , plöstligt kom två doktorer in och verkade en aning stressade över det hela och beordrade mig in i ett annat rum , här hjälpte dem mig upp på britsen , men innan dess skulle jag trycka på magen , skaka lite försiktigt osv sen så körde dem med ultraljud över magen och en läkare ”hmm:ade” mycket medans den andra tryckte på från olika sidor , hjärtat slog fint , hon visade inga tecken på stress eller så , men nu när dem kunde se henne , hon lyfte inte ett finger , eller en tå , hon var blickstilla precis som om hon försökte gömma sig. Detta oroade klart läkarna som kallade in doktor nr 3 , alla som var verksamma där på förlossningen och på spec. Mvc stod runt om mig och såg bekymrade ut .

Jag kan säga att det gjorde mig långt i från lugn , en stackars med.studerande fick torka mina tårar samtidigt som jag försökte höra vad doktorn sa , ett sista Ctg innan dem släppte hem mig någon timme skulle göras , kl närmade sig 17 och Magnus och William hörde bara delar av deras samtal under dessa timmar dem bra satt och väntade på mig , kl 17:25 fortfarande inga rörelser eller respons på 3 timmar , dem skickade hem oss för att äta och ge oss möjligheten att vila lite , och hitta på ngt för William ,

Tankarna bara snurrade runt och man hann tänka massor , William ville vara hos sin farmor & farfar så han åkte dit en stund , vi fick tid hos förlossningen kl 20 ,

. Vi infann oss där och dem hade väntat på oss , dem stod redo och tog emot oss och kopplade upp mig och magen direkt , där … Precis DÄR fick Alice hicka och tyckte inte om maskinen så hon sparka och hade sig och den nya doktorn stod med leende och skrattade lyckligt ihop med oss att hon äntligen förstod allvaret . Jag tycker hon kan stanna kvar några månader och växa till sig . Och det är fortfarande kallt ute hon gav verkligen besked , och vi kunde alla dra en lättnads suck , jag fick ligga kvar i 45 minuter med Ctg och dem mätte och tjoade till varje gång hon sparkade till , dem var nog minst lika lättade som vi , jag vet inte ännu vad nästa steg hade varit , sätta igång mig kanske, men vi blev hemsläppta med den uppgiften att hon skall sparka ordentligt ( inga små rörelser) minst 10 gånger per dygn , och gör hon inte det är det en tur till förlossningen som gäller . Dem sa också det att kommer hon så tänker dem inte försöka hindra henne. Hon verkar vara en rejäl tjej så hon kommer klara sig bra utanför när hon väl kommer . Vilket känns skönt & tryggt . Nu ligger vi hemma i sängen och jag tänker tillbaka på den här dagen , det känns som det sällan är enkelt för oss , vi skall prövas hela tiden , Magnus och jag har ett bagage som tyvärr gör att vi hinner se begravningen och små vita kistor framför oss. Det är vår erfarenhet , livet är så skört och det kan hända närsom helst. Just nu är vi lättade och bara i kväll sedan vi kom hem har hon sparkat 26 gånger minst, så vi somnar med ett litet lugn hoppas ni andra får sova gott för det skall jag göra nu .

Dela med dig/Spara

Jag känner mig helt slut i huvudet , det äran många viktiga faktorer som är viktiga att belysa med kvinnohjärtan , och jag kände mig lite extra representativ iom jag blev tilldelad ambassadör sv hjärt & lungsjukas riksförbund. Jag ser det som min nya roll att förmedla den informationen jag har och nå ut till så många som möjligt. Jag hoppas att det ses som en bra insats för alla EDSare att få ut vår diagnos så den inte är så ovanlig att höra , jag menar i varje väntrum jag har suttit i har det Alltid legat flera exemplar av Ica kuriren. Kärlek till er alla som stöttar mig & min familj <3

Dela med dig/Spara

Dela med dig/Spara