Jag skulle vilja börja detta inlägget på så många sätt men tyvärr blir det bara så tamt i jämförelse med vad jag vill skriva jag vill önska ett smärtfri år för alla men jag vet att kommande år kommer bära mycket smärta med sig inte i skrivande stund släpper smärtan mig, den har mig i sitt sköte och kommer inte om väldigt sällan låta mig få känna inre frid i kroppen. Idag i synnerhet har varit en riktigt jävligt dag. Igår låg det ett brev till mig från universitetssjukhuset i lund , de breven drar jag mig för att öppna och mycket riktigt- förra provlämningen pekade mina värden åt diverse håll och en liten kommentar från en läkare som ansåg Att ” detta ser inte bra ut” samtidigt med en anvisning om att jag skall infinna mig på reumatologen den 18 jan 2011 , för kontroller, en ny smärtbedömning/utredning och ev inläggning. Samtidigt som jag vill skrika Wohoo så drar känslan tillbaka den sk ” äntligen-får-jag-hjälp-känslan” och ersätt med känslan … Fan Magnus fyller 30 dagen efter den 19 Jan. Fan fan fan. Jag som hade ”Grande” planer för hans födelsedag.
Jag börjar få lite panik. Eller rädsla för nya diagnoser eller prognoser. Orkar ärligt inte med nederlag . Utöver det vanliga jävla pisset man lever i börjar även saker som förhållandes vis inte bekymrar mig men det kommer ifatt på något sätt. Jag känner mig som en missade puzzelbiten man saknade men slutade leta efter och kastade hela puzzlet för. Osedd och inte inräknad . Känslor som ensamhet finns hos mig och tankarna om både mamma och Elin finns där hela tiden två väldigt viktiga människor som inte finns med i livet längre. Magnus kan inte fylla tomrummet efter dem . Men det är tomrummet som gör mig så osäker och ensam. Saknaden efter dem är verkligen det jobbigaste.
Jag måste avsluta nu . Jag orkar liksom inte fortsätta skriva. Smärtan vann…..
Gott nytt år mina vänner. Tack för i år.
Hej, Nu kan man rösta på din blogg i ”Blog of the Year
2010″ på Facebook. Lycka till!
[Reply]
Gott Nytt År! Önskar dig ett så gott år som det är möjligt!
Kram
[Reply]