Som alltid när jag hämtar William så går vi 50 meter till och hälsar på mamma/mormor som sover på en plats på västra strö kyrkogård. William älskar och saknar sin mormor han pratar om henne jämt med oss , mormor är n stjärna och en dag skall han ta sin rymdraket och hälsa på henne . Det är alltid samma sak när vi kommer till graven , samma frågor! Mamma vilken stjärna är mormor? Mamma vad gör mormor nu? Osv , vi har mammas bild inristat i 3D glas på gravstenen och William böjer sig ner och kramar om den kalla stenen pussar bilden och säger ”ville elschkar moomoor ” ”ville saknar dig” sen vänder han sig om och säger ”hejdå ses imorgon” ( så som han säger på dagis) det gör ont i mitt hjärta att han inte fick uppleva henne mer. Men minnena är starka så han kommer Aldrig glömma henne, Aldrig. Och nära snart nog kommer min plats vara intill:/ (jobbigt tänk:( men sant nog) jag vill inte jag vill alltid finnas för min lilla Wille min lilla stjärna 
ha en bra dag och tusen tack för alla röster på Apollo jag behöver värmen mer än någonsin, aj så ont mina leder är tur man har värmebandage på så man kan komma ur sängen iaf En gång per dag. Ha
