Kommentarer till drömmen om ett friskare liv!

Av: Signe Gustafson

Signe Gustafson — Sat, 16 Jan 2010 15:51:28 +0000

Hej! Jag är så glad att jag har hittat någon som har EDS.
Eller.. jag är verkligen inte glad över att du har det som jag.. men att jag hittat någon att kanske kunna dela känslor och tankar med? Jag är 14 år och om du vill veta mer så har jag precis gjort en blogg om just Eds, hypermobilitetstypen för mig. Om hur jag känner och förhinder. Vilken har du? Låter som mycket smärta, har vi kanske samma typ? Vore så himla tacksam för svar, hoppas vi kan hjälpa varandra. Maila eller vad som! Man känner sig ensam och oförstådd..
Hälsningar Signe.

Av: Louise

Louise — Fri, 15 Jan 2010 18:29:03 +0000

Hej! Jag har aldrig kommenterat här förut men idag när jag läste ditt senaste inlägg så kände jag att jag bara måste.

Det är inte lätt att hålla humöret uppe. Det är inte lätt att sluta gråta åt sådant som man själv inte kan rå på.

Jag vet att jag kanske inte får uppleva en ålderdom där långt bort i fjärran. Jag har en mycket mycket stark känsla av att allt detta jobbiga som jag går igenom kommer att ta mitt liv.

Jag vet att jag KOMMER få återfall. Men så är det, och jag är inte rädd. Blir det så så blir det så, men innan dess så tänker jag baske mej leva och jag tänker leva gott. Jag slösar inte med mitt liv längre.

Våra liv är olika, helt skilda katastrofer men ändå så lika. En sorgeprocess är både nödvändig och livsviktig tror jag.

Kram til dig!

Av: Gurkiss Scrappande

Gurkiss Scrappande — Wed, 13 Jan 2010 09:21:56 +0000

Kommer in med en stor kram….

Av: Frída

Frída — Tue, 12 Jan 2010 00:16:20 +0000

Gumman! Du får inte säga så.. Blir så ledsen när du skriver så, men jag förstår att det är jobbigt.. Du ska veta att du finns i mitt hjärta.. Vi måste ses över en fika? Var befinner Maria nu. Saknar dig <3 Kramar// Frida

Av: Jeanette

Jeanette — Mon, 11 Jan 2010 22:26:46 +0000

Brukar kolla in din blogg då och då(läst den i några år nu). Blir så ledsen att läsa att som har hänt dig och vilken hemsk sjukdom du har=( Kan inte ens tänka mig in hur det känns för dig eller va du går igenom varje dag. Det är så konstigt att vissa händer det så mycket dåligt för och så fort något börjar bli bättre så händer nästa grej. 2009 var nog värsta året för min familj, min syster förlorade sin son(tvilling till min systerdotter) pga att läkarna gjorde misstag. Min mamma fick veta att hon hade caner två veckor efter Kevins död, tack och lov klarade hon sig men helt 100 är det inte än=(. Min andra syster får inte den vården hon ska ha och blir bara sämre. Min svärfar gick bort den 10 december. Det enda som fick mig att le var att jag blev gravid och ska snart få mitt första barn. Och det går inte en enda dag som jag tackar att jag mår bra m.m Och jag önskar och hoppas så i mitt hjärta att du ska må bra. Fast jag inte känner dig så blir man bara arg och irriterad att det ska hända så mycket med dig och din familj. Kan inte tänka mig in hur det känns att förlora sin mamma eller att må som du gör eller ha förlorat två små barn m.m. Livet är verkligen inte rättvis ibland=( Jag ska inte störra dig mer men jag önskar dig allt gott och önskar så att det ska vända för dig…för det är du så värd!! Kram från Nettan