ibland önskar jag att det bara tar slut för jag orkar inte med mig själv och mitt ”liv” i denna formen, och min enda tröst är att det blir bara värre. men snälla ge mig dödshjälp. en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. jag är nu vid mina sinnesfullabruk.
jag vet att det inte finns en behandling som botar mig eller att det någonsin läggs forskningstid på att hitta ett botemedel. men nu drogas jag till oigenkännbara maria, en maria som jag själv inte vet vem hon är.
så medans det finns en gnutta kvar . kan jag få lämna jorden med min stolthet. och innan det gör för ont i mina näras hjärtan att se mig lida. ge mig ett pannskott. egentligen är det så lätt att göra det själv. en tablett mer än vad jag redan tar så somnar jag in. men av någon andledning så fortsätter jag kämpa
. inte för min skull utanför william. men vilka minnen kommer jag lämna han med. jag har slutat att vara mamma nu är jag det bara vid namn. stackars barn. tur att han har en pappa som är allt för han.
ha det bra, ha det jävligt bra. tänk er för nästa gång ni skall klia er på näsan, ta på skor,strumpa, trycka på mobilen, smsa, vända huvudet för att ändra kudden. allt detta som är självklart är ett maratonlopp för mig varje dag. jag kanske inte ser så sjuk ut utanpå men jag dör långsamt inom mig. lååångsamt. en smärtfull låångsam död. och ändå snart men ändå inte tillräkligt snart.
saknar mamma så oändligt mycket. min familj känns så splittrad .
stort tack till mina älskade svärföräldrar och moster.
(tack för min minut av ventilering från hjärnbalken) bara 2 dagar att skriva ett inlägg . nytt snigelrekord.
Åh. jag blir så ledsen när jag läser detta. Och det är lätt att tänka ”självklart SKA du kämpa, för Williams skull”.. Men det är så lätt att säga så. När jag inte alls vet hur ditt liv är eller ser ut. Du är så ung, att du har fått såna hemska diagnoser. Jag blir verkligen ledsen, ledsen i hjärtat när jag ser detta!!… Du är en ung mamma, som upplever alltförmycket jobbigt nu. Diagnoserna, din mor, förlusten av dina barn… Vet inte vad jag ska säga förutom att ge-inte-upp..!!
[Reply]
Gumman! Du får inte säga så.. Blir så ledsen när du skriver så, men jag förstår att det är jobbigt.. Du ska veta att du finns i mitt hjärta.. Vi måste ses över en fika? Var befinner Maria nu. Saknar dig <3 Kramar// Frida
[Reply]
Hej! Jag är så glad att jag har hittat någon som har EDS.
Eller.. jag är verkligen inte glad över att du har det som jag.. men att jag hittat någon att kanske kunna dela känslor och tankar med? Jag är 14 år och om du vill veta mer så har jag precis gjort en blogg om just Eds, hypermobilitetstypen för mig. Om hur jag känner och förhinder. Vilken har du? Låter som mycket smärta, har vi kanske samma typ? Vore så himla tacksam för svar, hoppas vi kan hjälpa varandra. Maila eller vad som! Man känner sig ensam och oförstådd..
Hälsningar Signe.
[Reply]