drömmen om ett friskare liv!

Posted by Maria on 08 januari 2010 in blogg |

ibland önskar jag att det bara tar slut för jag orkar inte med mig själv och mitt ”liv” i denna formen, och min enda tröst är att det blir  bara värre. men snälla ge mig dödshjälp. en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. jag är nu vid mina sinnesfullabruk.

jag vet att det inte finns en behandling som botar mig eller att det någonsin läggs forskningstid på att hitta ett botemedel. men nu drogas jag till oigenkännbara maria, en maria som jag själv inte vet vem hon är.

så medans det finns en gnutta kvar . kan jag få lämna jorden med min stolthet. och innan det gör för ont i mina näras hjärtan att se mig lida. ge mig ett pannskott. egentligen är det så lätt att göra det själv. en tablett mer än vad jag redan tar så somnar jag in. men av någon andledning så fortsätter jag kämpa

. inte för min skull utanför william. men vilka minnen kommer jag lämna han med. jag har slutat att vara mamma nu är jag det bara vid namn. stackars barn. tur att han har en pappa som är allt för  han.

ha det bra, ha det jävligt bra. tänk er för nästa gång ni skall klia er på näsan, ta på skor,strumpa, trycka på mobilen, smsa, vända huvudet för att ändra kudden. allt detta som är självklart är ett maratonlopp för mig varje dag. jag kanske inte ser så sjuk ut utanpå men jag dör långsamt inom mig. lååångsamt. en smärtfull låångsam död.  och ändå snart men ändå inte tillräkligt snart.

saknar mamma så oändligt mycket.  min familj känns så splittrad .

stort tack till mina älskade svärföräldrar och moster.

(tack för min minut av ventilering från hjärnbalken) bara 2 dagar att skriva ett inlägg . nytt snigelrekord.

Glöm inte kommentera


bloggtoppen.gifbloglovin

17 Comments

  • Dessie skriver:

    Så jäkla hemskt att läsa det du skriver Maria.. Har ingen aning om vilka smärtor du lever med men det märks en otrolig skillnad på en kort tid.
    Tänker på dig.

    Kramar :love:

    • Maria skriver:

      @Dessie, tack. dessie. ill call someday:)

    • Kalle skriver:

      @Dessie, Hej Fru Orheden
      Måste be dig kämpa på även om det inte är så lätt alltid.Vi lägger nu ett jobbit 2009 bakom ossoch hoppas att någon tycker att vi är värda ett roligare 2010.Du vet att jag och min Evy stöttar er i allt.Försök lyfta fram de positiva och roliga sakerna som händer i ert liv varje dag.
      Vi ses snart Kramar din Kalle

      • Maria skriver:

        @Kalle, svärfar & svärmor ni får mig att orka. era varma kramar och supporten är ovärderlig. utan er hade jag nog gett upp mkt tidigare. redan för 5 år sedan. men redan då tog ni mig under era vingar och för det är jag er evigt tacksam. älskar er så otroligt mycket jag hoppas att ni verkligen förstår det. längtar tills imorgon. kramar ederan svärdotter.

  • Dessie skriver:

    By the way.. Finns på 070-3108568
    Kram

  • frida skriver:

    Önskar att ord kunde hjälpa, men mina ord känns ganska så meningslösa. Vår kontakt är absolut inte bra och jag önskar att jag kunde göra något. Känns som väldigt tomma ord men vad kan man skriva? Jag ber om mirakel!!

  • Malin skriver:

    Åh. jag blir så ledsen när jag läser detta. Och det är lätt att tänka ”självklart SKA du kämpa, för Williams skull”.. Men det är så lätt att säga så. När jag inte alls vet hur ditt liv är eller ser ut. Du är så ung, att du har fått såna hemska diagnoser. Jag blir verkligen ledsen, ledsen i hjärtat när jag ser detta!!… Du är en ung mamma, som upplever alltförmycket jobbigt nu. Diagnoserna, din mor, förlusten av dina barn… Vet inte vad jag ska säga förutom att ge-inte-upp..!!

  • Xenia skriver:

    kämpa för din egna överlevnad. Det är Smärtorna som talar, inte den glada positiva Maria.
    Kan jag ringa en dag, för en pratstund, orkar du?

  • elin skriver:

    Nej, ge inte upp! Jag är dålig på att höra av mig.. Men har varit såå mycket nu. Behandling imorgon igen. Hoppas verkligen vi kan ses snart!
    KRAMAR till dig!!

  • Olinda skriver:

    Hej Maria!

    Läste precis ditt inlägg i bloggen.Blir väldigt ledsen när jag läser hur du mår.Du är ung och borde vara en frisk fläkt som lever livet med din son och man.
    Jag vet att jag inte kan sätta mig in i hur du har det om dagarna,men du ska veta att jag tänker på dig.

    Massa kramar Olinda

  • Jeanette skriver:

    Brukar kolla in din blogg då och då(läst den i några år nu). Blir så ledsen att läsa att som har hänt dig och vilken hemsk sjukdom du har=( Kan inte ens tänka mig in hur det känns för dig eller va du går igenom varje dag. Det är så konstigt att vissa händer det så mycket dåligt för och så fort något börjar bli bättre så händer nästa grej. 2009 var nog värsta året för min familj, min syster förlorade sin son(tvilling till min systerdotter) pga att läkarna gjorde misstag. Min mamma fick veta att hon hade caner två veckor efter Kevins död, tack och lov klarade hon sig men helt 100 är det inte än=(. Min andra syster får inte den vården hon ska ha och blir bara sämre. Min svärfar gick bort den 10 december. Det enda som fick mig att le var att jag blev gravid och ska snart få mitt första barn. Och det går inte en enda dag som jag tackar att jag mår bra m.m Och jag önskar och hoppas så i mitt hjärta att du ska må bra. Fast jag inte känner dig så blir man bara arg och irriterad att det ska hända så mycket med dig och din familj. Kan inte tänka mig in hur det känns att förlora sin mamma eller att må som du gör eller ha förlorat två små barn m.m. Livet är verkligen inte rättvis ibland=( Jag ska inte störra dig mer men jag önskar dig allt gott och önskar så att det ska vända för dig…för det är du så värd!! Kram från Nettan

  • Frída skriver:

    Gumman! Du får inte säga så.. Blir så ledsen när du skriver så, men jag förstår att det är jobbigt.. Du ska veta att du finns i mitt hjärta.. Vi måste ses över en fika? Var befinner Maria nu. Saknar dig <3 Kramar// Frida

  • Louise skriver:

    Hej! Jag har aldrig kommenterat här förut men idag när jag läste ditt senaste inlägg så kände jag att jag bara måste.

    Det är inte lätt att hålla humöret uppe. Det är inte lätt att sluta gråta åt sådant som man själv inte kan rå på.

    Jag vet att jag kanske inte får uppleva en ålderdom där långt bort i fjärran. Jag har en mycket mycket stark känsla av att allt detta jobbiga som jag går igenom kommer att ta mitt liv.

    Jag vet att jag KOMMER få återfall. Men så är det, och jag är inte rädd. Blir det så så blir det så, men innan dess så tänker jag baske mej leva och jag tänker leva gott. Jag slösar inte med mitt liv längre.

    Våra liv är olika, helt skilda katastrofer men ändå så lika. En sorgeprocess är både nödvändig och livsviktig tror jag.

    Kram til dig!

  • Signe Gustafson skriver:

    Hej! Jag är så glad att jag har hittat någon som har EDS.
    Eller.. jag är verkligen inte glad över att du har det som jag.. men att jag hittat någon att kanske kunna dela känslor och tankar med? Jag är 14 år och om du vill veta mer så har jag precis gjort en blogg om just Eds, hypermobilitetstypen för mig. Om hur jag känner och förhinder. Vilken har du? Låter som mycket smärta, har vi kanske samma typ? Vore så himla tacksam för svar, hoppas vi kan hjälpa varandra. Maila eller vad som! Man känner sig ensam och oförstådd..
    Hälsningar Signe.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Copyright © 2007-2010 -MariaMalmgren.com- All rights reserved.
Desk Mess Mirrored v1.7 theme from BuyNowShop.com.