Jag är emotionellt dränerad och tömd , jag känner tvång , nästan som en våldtäkt , att vara ofrivilligt sjuk och straffas för sjukdomens förlopp.
Jag känner mig instängd i en kropp som åldras snabbare än sekunderna på klockan och som vägrar samarbeta, som med all kraft motarbetar mina försök till en uns av ren glädje och frid.
Liv ?
Vi snackar värdighet , vart ligger den , värdet av att jag finns och inte belastar dem som står mig närmast.
Men det värsta av allt är min värdighet i samhället som räknas ihop till noll. Vart är vi på väg ?, då sjuka människor måste fokusera på allt pappersarbete , alla extra läkarbesök , alla gånger man står naken inför ett gäng doktorer med tårar som rinner nerför kinderna ihopp om att undersökningen skall bli kort och smärtfri.
Men Aldrig ,
känns det som att dem inte förstår eller vill inte förstå den mörka sidan av sjukdomen ,ofta känns det som om läkarna inte försöker heller.
Utan att läsa min journal , den som skall sammanfatta mitt liv , mina besök hos läkarna, mina kroppsliga error. Inte ens DET kan dem göra innan dem skall ta sig an mig.
Jag blir frustrerad.
För att jag hela tiden måste göra Deras läxor. Det är inte jag som är doktorn med den ”fina” utbildningen.
Min eviga fråga är när tar det slut , när låter dem mig vara , så jag kan nysta om mitt liv på en ny kula och sakta hitta mig själv igen .
För sjukdomar har en tendens att
Sudda ut hela puzzlet av Marias bitar och låta dem vara i huller om buller , vissa bitar har fått sina tappar avsågade för att puzzlas lättare , men faktum kvarstår att jag är rädd , rent utsagt LIV rädd för en myndighet har mitt liv i sina händer och deras godkännande är avgörande för om jag orkar kämpa eller inte … Mina sista krafter sinar snabbt och smärtorna ökar , Om jag nu blir nekad sjukförsäkring innebär det att jag inte kan få mina mediciner uthämtade , eftersom jag inte har möjlighet till ekonomisk back-up , på något sätt så står man rätt ensam kvar med räkningar som skall betalas och där pengar inte finns , en lång och ond spiral av onödiga pengar i form av inkasso och påminnelser – suck-
när allt av värde är sålt, vad gör man sen ?
William behöver två par nya skor dem är avgjutna och klara men valet mellan ett par sommarskor till han eller mina mediciner är svårt val! Båda har en livsviktig funktion .Samma så är hans vagn fortf. Obetald och även om jag från början sagt hur det låg till , det lutar åt att vi lämnar tillbaka vagnen. ( en bekant som haft den ) inga stora pengar men mycket för den som inte har , trodde först att min andra vän som vi sålde vår andra vagn och barn grejer till att dem skulle betala tidigare så att vagnen då gick jämt upp , men tyvärr tror jag för mycket emellan , det är tjärva tider för många , speciellt barnfamiljerna ,meen William får gå trots han har mer och mer ont i foten och benet och jag kan inte bära han om det skulle vara för att rädda mitt eget.
Får så ont efter och är så tömd på ork och energi. Så att jag blir svimfärdig och yr, Jag vet ett gnälligt inlägg men det är därför min blogg är för mig , ett sätt att andas på. Huvudet är rätt tungt och jag har nu mer 6-9 migrän anfall i veckan, undrar klart om allt står rätt till i skallen.
Ännu en natt som jag legat och oroat och stressat upp mig på för att jag inte vet, oron dödar mig långsamt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Hej Maria
Sorligt att läsa dit inlägg.Ni får inte vara rädda att fråga oss om hjälp.Om ni inte har möjlighet att hämta ut Williams skor så ordnar Evy och jag detta.Vi ställer alltid upp för er när ni behöver hjälp.Vi kan prata om detta när vi träffas idag hos Carina.
Hälsningar Kalle o Evy
[Reply]
Åh vännen jag känner med dig. Det är helt klart likvärdigt med ett övergrepp att vara sjuk men enligt myndigheterna inte sjuk nog. Man önskar så att rollerna kunde vara de ombytta ibland, så det gick upp för dessa personer, politiker, m fl, hur det är att leva ett liv med en sjukdom som överskuggar allt man gör.
[Reply]
Hittade hit via en annans blogg ,ser att du med har eds, ”i know the feeling”
Född samma datum som min dotter ,det var ju skoj så klart =)
Fin sida du har, beklagar sorgen efter dina tvillingar, själv förlorade vi en ”en tvilling” till min älsta dotter ,dock så hann det ”fostret bara bli 3 måander” men ,ja det känns…Ha en underbar onsdag //C
[Reply]
Hej Maria!
Läste ditt inlägg idag och kunde inte mer än att fälla en tår eller två.. tycker det är hemskt det du och din familj går igenom.. skickar massa styrke kramar till dig och din familj! ´
// Annie
[Reply]
Låt inte ekonomin göra dig sjuk eller rättare sagt sjukare. Låt inte byråkrateritet knäcka dig utan försök hitta en bubbla dit du kan finna kraft och energi och där du i din värld kan vara frisk, glad, pigg och utan smärtor och andra begränsningar. Går det inte i verkliga livet försök finna en plats i ditt sinne när du får vara för dig själv.
Känner med dig och vet hur ekonomin kan få en att fullständigt gå i däck.
kramis
Skrutten
[Reply]
Maria Reply:
maj 5th, 2011 at 20:31
Tack för dina ord , när man är mitt uppe i det hela så är man så låst i sitt tänk att jag just NU kan jag inte gå vidare förrän jag vet hur läget ligger från FK :/
[Reply]
Skrutten Reply:
maj 6th, 2011 at 19:31
@Maria, Det är viktigt att inte ta FK personligt. Tyvärr är även de överbelastade och vanliga människor men jag tror att de blir avtrubbade och glömmer oss små människor. Eller kanske de helt enkelt inte kan sätta sig in i eller föreställa sig hur påverkade våra liv blir av dom när de dröjer med sina svar eller inte vill samarbeta. Stå på dig och håll ut, det ljusnar snart i andra ändan.
[Reply]
Jag känner med dej.
Ser att detta inlägg är ganska gammalt, jag hoppas det ordnar sej för dej. <3
Jag sitter i samma sits själv, FK motarbetar och sparkar på oss som redan ligger.
Lycka till, jag tänker på dej!!
//Anna
[Reply]
Ja dessa nätter & sedan en ovisshet som inte går att mäta med annat… hoppas det känns bättre idag //Carro
[Reply]
Maria Reply:
maj 15th, 2011 at 8:32
Eftersom jag fortfarande svävar i ovissheten om vad som skall hända med mig så känner jag att jag nästan håller andan inför månadens slut. Jag vill bara veta vad jag skall göra här näst. Och oron dödar mig långsamt då jag vet vad Jag klarar av och inte.
[Reply]