——Detta är ett utelämnande för mig——- så läs med känslor !
depressioner är en del av min vardag.. det är något jag har fått lära mig leva med.. speciellt NU när hösten kommer blir jag lite extra deppig.., oftast är det september-okt för att i november så börjar ljuset & kärleken för julen kännas i kroppen ..och då tar jag fram mitt ”ljus” …. ljuset i alla fönster ,ute på träden mm… men det jag skulle säga var att ni är inte ensama med att känna er nere .. jag tror ALLA gör det mer eller mindre ..men vissa personer ..inkluderar mig själv… har en belägenhet för just bli lite mer mörka i sinnet.. och det är verkligen inte skoj… inget är kul .. man orkar inget.. allt är bara skit… men nu sedan jag fick William så drabbades jag av en Posttraumatisk stress detta kom upp till ytan under de 4,5 första månaderna av lilla Williams liv.. det gjorde mig surt.. jag ville inte ta mig till honom.. jag kände … älskar jag mitt barn ”för” mkt så kommer han att försvinna… och jag ville inte gå igenom det igen…. ”att förlora ett barn” att känna sig otillräklig att känna man inte räckte till att känna att kroppen inte var mig eller min längre… att försöka tampas med iden att William är här för att stanna… var jag tillräkligt förberedd …? .. var jag tillräkligt ”hel” för att försöka överleva detta… jag kan säga som så med facit i hand .. Jag var inte frisk…. det som jag har analyserat fram var .. att efter förlossningen när jag kom upp på avd. 44 i lund..
Never Told Storie!
fick reda på att vi skulle till BB avd. men helt plöstligt ändrade dem sig och vi skulle upp på 44an ..av en andl. som vi aldrig fick reda på det trotts mina försök att klämma ut den lilla information jag behövde för att slappna av… nej ..vi kom upp på avd. plöstligt så kände jag mig otroligt illamående .. det var här ..som jag fick ligga i ett rum med 4 andra NYBLIVNA mammor med sina små medans jag och pshykologen på sjukhuset pratade om begravning av Julia… jag fick ÄTA FRUKOST & LUNCH med NYBLIVNA MAMMOR … fatta hur det känns… hela min kropp gav allt för att ge lilla Julia en chans att överleva.. men det gjorde hon inte.. 15 minuter efter hon föddes ..så dog hon … jag fick en massa komplikationer.. i alla fall jag fick KÄMPA mig ut därifrån… för att bli utskriven mm… MEN nu när vi kom upp med en LEVANDE bebis … joo för William levde .. han andades…. han skrek.. han fanns.. så hann jag knappt komma in på rummet förrän en sköterska kom inte och TOG han… jag höll på och packa upp mina grejer… hon bara gick iväg med han.. jag ringde efter dem flera gånger för att höra vart han fanns ..vad dem gjorde med han osv… INGA SVAR! .. inte nog med det… ( william är född 19:42 …) när vi kom till avd. så var klockan närmare 12.(00:00 ) … och så sa hon… Magnus får bara stanna här en halvtimme… WHAT! .. jag sa ..att han kommer stanna här hela natten för han lämnar inte min & williams Sida… så sa hon massa obegripligt.. människan kunde inte på något sätt förmedla något bra & possitivt… utan sa bara så är reglerna .så sa hon att det var FÖR MITT BÄSTA!… då sa jag… ” jag skall ge dig ett råd … gå ut och LÄS min journal”… sen kalla in läkaren som skrivit in mig här… hon kom tillbaka efter en stund.. ÄNNU SPYDIGARE.. hon visste inte vem jag var.. varför jag var där.. och var William var… jag fick panik och började undra om jag blivit inlagd för att jag var pshykiskt sjuk… att william bara fanns i mitt huvud… jag frågade magnus hela tiden… ” william lever … visst gör han”…. magnus med sitt lugnade svar .. sa ..klart han gör… han var lika orolig för william som jag var… jag LITAR inte för 5 öre på sjukhus.. pga av incidenterna som har inträffat … bristerna.. jag fick efter bara några timmar en stämpel i pannan ” omöjlig & besvärlig patient” … i alla fall helt plöstligt så sköterskan in med William .., jag får han i famnen.. och frågar vad hon har gjort med han… hon sa bara ” jag har varit precis utanför”… ehhhh ..jaha .. varför det? -.. hon lämnade rummet lika snabbt…. William kände nu min stress.. han blev stressad och började gråta …. sköterskan kom in igen … klockan var då 1… William hade alltså varit borta i nästan 1 timme…. FATTAR INTE VARFÖR! .. FÅR INGA SVAR! hon sa att nu var det dax för magnus att åka hem… dem hade skickat in ”ryskan” … jag förstod hälften av vad hon sa… och william skrek rakt in i örat på mig… jag kommer bara ihåg att jag sa… finns det inga platser på BB.. är det därför ni har skrivit in oss hit?….sen sa jag att OM MAGNUS INTE FÅR STANNA HÄR … DÅ GÅR JAG HEM!… så började dem ursäkta med massa babykontroller som skulle göras på morgonen ..så sa jag bara .. ja men vi åker hem och sover ..sen kommer vi hit på morgonen.. så kan någon annan ta min sängplats… då tog dem mina ord bättre.. jag vill tala med läkaren …som skrev in mig..kommer jag ihåg att jag sa… efter 20 min kommer en sköterska in och säger att läkaren står och gör ett akut snitt nu ..och kan inte komma.. men att jag är prio efter det… kl HALV 4 på morgonen kommer han in.. och säger ..att så är avd. regler magnus får inte stanna..dem andra mammorna har inte sina män här och att detta är det bästa för mig.. mm… då sa jag något som fick han att tänka” OM du har bara så mkt som ÖGAT igenom min JOURNAL ..DÅ vet du ATT LÅTA MAGNUS STANNA ÄR DET BÄSTA FÖR MIG! och jag kan inte stå för deras val att dem accepterar det …men det gör inte jag.. ni kan inte hålla mig kvar här”….. han tittade på mig och bara stod tyst.. jag fick tyst på läkaren… 1 poäng till maria…. ..han och sköterskan som stod precis bakom axeln..på honom.. bara för att hon ville att han skulle bekräfta det hon sagt tidigare under natten…. vilket han inte gjorde direkt.. dem lämnade rummet… det var juh bara 2 timmar kvar tills det att männen var tillåtna igen på rummet… tror ni verkligen att jag skulle låta magnus köra hem i det tillståndet… nope.. och min rädsla över att förlora william … jag kunde inte slappna av den natten… jag mådde oförskämt bra fysiskt… men pshykiskt var det neråt … här startade det… tänk om vi bara fått komma till BB direkt….
rummet vi låg i delades med 2 andra mammor… den ena hade gjort kejsarsnitt för tvillingar och var inte ens engl. talande.. tror det var arabiska… så hennes man fick översätta… den andra kvinna låg inne för havandeskapsförgiftning… dessa två hade legat där i några dagar.. vad jag förstod…. . och väntade att få komma in på bb.. morgonen kom.. alla rundor gicks .. vi åt frukost.., gick på alla kontrollen.. sen till lunchen så hade HELA morgon sagt..och stod fast vid att .. fick inte jag & magnus plats på BB så åkte vi hem… och dem sa hela tiden.. det finns ingen plats mm.. sen kom min läkare ner från specialist mödravården som är chef för avd (har mkt stort förtroende för henne)…. jag frågade henne Varför ligger jag här?… hon gick ut för att titta i min journal … men hon hittade den inte…jag sa bara. då får ni väl leta upp den… tillslut hittade dem den… dem höll på ge den till en annan mamma på väg till BBavd. man skulle ha med sig sin journal dit… , troligen var det en annan Maria Malmgren..pfft ….
jaja … fick klämt lite svar ur henne ..och det var ..att jag låg inne för HÖGT BLODTRYCK!:.. ehh ja det är liksom det jag lever med… MEN KOLLADE DEM MITT BLODTRYCK EN ÄNDA GÅNG … NEJ… och har dem läst min journal…SVAR NEJ.. för då hade dem kunnat säga .. när jag frågade… att du ligger inne för högt blodtryck.. Ok… i alla fall..så sa min läkare … vill du att jag skriver ut dig… för jag vet att din historia och jag vet att du får högre blodtryck när du är på sjukhus… (stresssymptom )…. i alla fall sköterskan ..en äldre ”kä—ring” … på 55-60 år stod bredvid och tog noteringar av läkaren… jag sa till min läkre Om jag inte får plats för 2 på BB så åker jag hem… jag är glad att jag var så bestämd som jag var… dem fattar juh inte annars att man menar allvar… för ca 5 min senare kommer Sköterskan som jag kallar ”kär—ing” in och säger… skall jag skriva upp dig här för i natt med…? .. Ehh va.. hörde du inte precis på när jag sa att NEJ jag åker hem om inte det finns plats på BB.. än en gång fick jag ”besvärlig patient” stämpeln i pannan.. varför känns det som om dem lever i sin lilla värld.. dem lyssnar inte på oss…på oss mammor ..patienter.. för mamman bredvid .. grät och sa att hon ville verkligen till BB nu .. det räckte med bara en plats åt henne… dem sa … nej tyvärr det finns ingen plats åt dig… bara 20 min senare kommer min läkare in och meddelar att vi har fått två(2) platser på BB… för mig och william & magnus… fatta vad glad jag blev.. hela natten förberedde jag mig på att få åka hem.. eftersom vi hade en del läkarbesök med lilla william.. vi skulle träffa specialister mm… vi var beredda på att köra fram och tillbaka ….då var det droppen för de andra 2 mammorna … jag hade då bara varit där i 17 timmar och fått 2 platser… och dem hade varit där i flera dygn och väntat… så vid lunch så packade dem flesta ihop.. vi skulle efter… så jag åt lite av den maten som serverades… inget vidare … men min mamma kom upp på avd. för att pappa skulle in till hjärtkontroller… .. mamma satt på sängen och beskådade sitt lilla barnbarn… hon hade köpt en liten nalle som hon satte i hans lilla plastbytta…. helt plöstligt kommer ”ryskan” som vi kallde henne sen en manhaftig kvinna med håriga ben ..och muschach..(tror det stavas så) … så sa hon till min mamma ” iväg med dig nu ..här får du inte vara” … VAA .. hur kan man behandla andra männsikor så.. min mamma tyckte att det var det värsta hon varit med om.. hur fan kan en sån männsika jobba här… jag skakade bara på huvudet och suckade….och menade på att det var dessa jag bråkat med hela morgonen… man blir så trött och tom på energi…efter att min journal kommit bort igen.. och den ända snälla sköterskan vi stött på … var den mest vimsigaste…hon sa.. vänta här skall jag leta upp den.. vi stod i en kvart och väntade.. sen kom hon med en kopp kaffe och pratade med en annan sköterska..så går jag fram till henne.. du .. min jounal ..vi skall till bb jag måste ha den med mig… .. joo javisst.. den var borta.. vänta här så skall jag leta rätt på den.. sen sprang dem som yra höns allesammans… det visar sig att vi står vi receptionen där på avd. och MIN JOURNAL ligger på disken… DÄR.. jag såg den .. så sa jag .. jag hittade den… fick rabbla mitt personnummer mm och visa mitt id… joo det var min.. SÅ äntligen kunde vi stänga dörrarna bakom oss.. jag säger ALDRIG MER!… istället för att skriva .. 1. vill inte kejsarsnitt… så skall jag ändra det till .. 1. om det ej finns plats på BB så går vi hem.. ALDRIG MER 44an. .. seriöst funderar jag på att föda på annan ort.. i köpenhamn eller malmö.. eller så… bara jag slipper 44an i lund… jag har förstått att jag inte är den ända heller….tiden på BB var underbar…
det gjorde mig mer pshykist ”sjuk” än jag varit innan…. livet började annars rätt okej.. jag trodde att mina känslor ang. william skulle växa sig starka.. visst jag älskade han.. men jag kände ingen lust att amma .. det gjorde ont , jag hade hur mkt mjölk som helst..så jag fick och blev tvungen att pumpa …. William mådde bra.. förutom den förkylning som vi drog på oss…, sen kommer nästa stöt in i hjärtat.. William blev sjuk i RS!…
detta var inte nådigt mot min redan så påfrestande pshyke.. jag kunde inte sova , äta … jag lämnade gärna över william till magnus.. så fort han var klar med mig..så fick magnus han.. jag orkade inte vara en fru.. jag orkade inte vara glad.. det var en påfrestning bara ta på sig kläder .. jag ville bara stanna i sängen hela dagen ..om jag kunnat..Vårt Hus är min BORG… som man brukar säga borta bra men HEMMA bäst… hemma kan jag hantera allt .. sortera ut tankarna och må bättre.., borta känner jag lite stressad .. men det brukar lägga sig.. har svårt att vara på annan plats för länge.. joo och nu till det som kallas för Agorafobi.. det är panikrelaterade känslor som kommer när man är i ett rum med för mkt männsikor .., i butiker andra stora varuhus.. men även en hiss… för mig har det aldrig handlat om utrymmet utan antal människor som befinner sig på samam plats… för detta har jag fått hjälp …. jag har än idag. dragit mig från stora folkmassor så som malmöfestivalen.. eller konserter.. klarar bara inte av det.. får PANIK!..
och Min blogg är min Ventil utåt.. jag hoppas att alla skall läsa detta jag skrivit med tanke bakom… att alla männsiskor har en sida utåt och en sida inåt… jag är enligt vissa en egoiskt ..medans andra (flertalet) säger att jag tänker aldrig på mig utan bara på andra… jag känner mig kluven eftersom jag är en sådan person som vill att dem runt om kring mig skall må bra.. jag gör aldrig något för någon med en baktanke.. utan för att mår den personen bra så mår jag bra…. jag tänker på mina vänner dagligen.. och jag uppskattar små sms som visar att dem faktiskt bryr sig… vissa människor har jag blivit förvånade över deras sätt att ”flippa” 360grader ..och verkligen visa att dem var inte den jag trodde dem var… men det är faktiskt en lättnad att inte ha sånna människor i sitt liv… en sak mindre att oroa sig för…
och sen har faktiskt allt pysslande ..med scrapping osv.. det ger mig frid & ro i själen.. då laddar jag mina batterier 
nu snart kommer föräldrargruppen från April ..och jag skall bjuda på en god lunch..:)
imorgon skall vi till sjukhuset..;)
ha en underbar dag
Tack för att jag fick ta del av detta inlägg! Jag håller helt med dig att folk visar en sida utåt och en inåt, jag gör ialalfall det. Jag kan inte direkt visa för kunderna att jag mer eller mindre sjunker inombord och absolut inte klarar mer nu.
Men den sidan som jag greppat om dig så verkar du vara otroligt stark! Och du är Magnus är starka tillsammans!
Tusen kramar till dig min vän! :loveinabox:
[Reply]
jag blir helt stum när jag läser, när william blev sjuk så tyckte jag så synd om dig för jag visste om tvillingarna. jag kunde inte ens låta bli o berätta för min karl, o han började även läsa din blogg o frågade mig emellanåt hur det gick med william. jag känner igen många känslor som du har, efter egna erfarenheter. men det är inte samma saker som du varit med om. jag är glad att jag tog mig ur den ”cirkeln” och kunda ta tag i allt.. jag hoppas verkligen att du ska slippa dom otäcka känslorna. vill skicka en varm kram till dig.. du finns i mina tankar!
kram kram :lotsoflove:
[Reply]
Hejsan Maria!!
Jo, nu när höst o vintermörkret kommer är det lätt att känna sig ledsen o deppig. Det är alltid dystert när det är mörkt på sena mornar o tidigt på kvällarna. Det gäller att hitta mål o se fram emot som är kul o trevliga. Som allt innan Julen o på julafton o nyår. Sen lite små mål att se fram imot som i varje månad som gör en glad.
Jag brukar planera mimst en grej varje månad att göra som är trevligt o kul. Nu har vintrarna inte varit så kalla o inte så mycket snö. Då har det nästan vart kolsvart ute. Så nu denna vinter hoppas man på snö.
Maria, det var sorligt det som hände dina två barn. Det är jätte tråkigt o ledsamt när man förlorar sina barn. Jag förstår att rädslan finns där nu när ni har fått William.
Men William kommer överleva o finnas i ditt Maria o Magnus liv o era familjers liv. Den gossen kommer få ett härligt o mycket bra liv.
Med så starka föräldrar som ni är så kommer allt ordna sig. Det som ni har gjort sen William föddes är ena stående starkt. Att träna o gymnastesera hans fot så den blir stark o bra till operationen. O gjort början på Williams liv till nått glädje fullt o harmoniskt. På alla bilder på William på din blogg Maria så ser man vilket härlig o glad kille det är. Han kommer bli jätte glad att se dom när han blir äldre. Tänk vilka mysiga tillfällen när du Maria o Magnus berättar för honom när han var liten. Det kommer bli mycket minnen för William.
Om jag bodde i Skåne skulle jag peppa o stötta er som bara den.
Det du berättar som hände på sjukhuset när William föddes känns som 60-70 talet. Då behandlade dom föräldrar o barn likadant. Min mamma vart skitarg när läkare pratade över huvet på henne om mig. Hon vart skitarg o förbannad. Hon ville vara med i diskussionen om mig.
Så som dom behandlade er nu 2008 är helt katastrofalt. Så ska det inte få ske. Att inte få veta vart sitt barn tar vägen på flera timmar är skandal. Sen när du Maria har upplevt med dina första barn. Den sköterskan borde få sparken. O be om ursäkt till er för hennes uppträdande. Så jag förstår den rädsla i den sittvationen. Jag hoppas det aldrig kommer upprepas ifall ni planerar fler barn.
Maria, jag känner med dig när det gäller att vara i stora folkmassor. Det är jätte jobbit o man känner stress. Jag har lärt mig någorlunda ta det lungt. Jag åker aldrig i rusnings trafik eller trängs på tåg o tunnelbana. Utan tar det lungt. Jag tror inte folk förstår hur jobbit det är att inte trivas bland stora folkmassor. Jag hoppas att det kommer gå över för dig Maria o att du övervinner detta. Men det är inte så lätt.
Ooj, nu vart det mycke skrivet. Men jag stöttar dig o din familj Maria. Ni är jädrans go o härlig familj.
Ha det nu så gott o bra.
Kramar från Frasse
[Reply]
Hej Maria.
Ja jag vet inte vad jag ska säga igentligen. Tycker du verkar vara en sån starkt tjej som klarar av allt hela tiden. Du skriver av dej och verkar må bättre sen. Men jag har ju ingen telefonkontakt eller daglig kontakt med dej så jag känner dig ju inte så väl. Även om jag önskar jag gjorde det.
Du är en super fin och bra tjej!
Men jag håller med det är mega depp på hösten…
STOR kram på dej
:lotsoflove:
[Reply]
usch och fy och få vara med om en sådan upplevelse, tyvärr har jag inte själv mkt över till sjukvården men lunds avd 65 där vi låg alla 3 gångerna med Min My var fantastiska. sköterskorna var underbara. förstår inte hur avd 44 kunnat bli å katastrofal när 65 är så bra.
Det här med stress och depression är jag själv mer än mycket bekant med då jag varit djupt deprimerad och fick min diagnos ställd 2003 och blev sjukskriven och fick utskrivet mindre roliga antidepressiva.
Var sjukskriven i 2 år och slöt mig helt från omgivningen, har fortfarande problem att umgås när det är för mycket folk omkring mig och malmöfestivalen? ja den har jag inte besökt på flera år kan jag säga.
varit ute och festat och gått på krogen?? ja det är över 4 år sen. Men när jag väntade My försökte jag verkligen sluta med mina antideppressiva men det gick inte, försökte hålla så låg dos som jag bara kunde ist. Och det är faktiskt först nu snart 2 år senare som jag faktiskt klarar mig utan dom. Och det är jag otroligt glad över för det är ett stort steg.
MEN det är jätteviktigt att man som mamma får må bra, för gör man inte det då känner ju barnen av det dirket och på så sätt gör man inget bra jobb som mamma heller. så visst nu när hösten kommer då blir jag som du, stressad och lite rädd för jag kan bli extremt låg men jag hoppas varje gång att jag kan ta med igenom hösten utan att behöva påbörja medicinering.
Ett steg i taget.
Och för mig är det otroligt att att se och få läsa om dig och dina erfarenheter (både bra och mycket mindre bra)för du är verkligen otroligt stark med tanke på vad du har i bagaget och dina änglabarn.
Tänkte att har du någon gång lust och ork att läsa min berättelse om min förstfödda dotter My:s första 9 mån i livet (hennes operationer och hennes lilla kamp som för oss har varit enorm) så finns den att läsa i min blogg. Ligger under hennes foton.
Tack för att du delar med dig!
Du är stark och Prins William är helt underbar
[Reply]
Kära du, vad tufft du har haft det. Vilket otroligt trauma att förlora ett barn. Det är fullt förståeligt att det kan vara svårt att tro på att det verkligen är sant att man fått ett friskt och levande barn. Tänk att du har gått igenom allt detta och sedan kommit ut på andra sidan med ytterligare en erfarenhet (som du visserligen hellre varit utan)…
Mina tankar är med dig.
Kram
[Reply]
Hej! Jag har följt din blogg ganska länge och vart med och sett vad ni har gått igenom. Tycker det är helt HEMSKT att bli behandlad så på sjukhuset när man nyss har fött barn (och än värre med allt vad du redan gått igenom innan!) De där första dygnen på sjukhuset hoppas man ju ska vara trygga/bra och för att hjälpa en att få en bra start! Hoppas du mår bättre och kommer fortsätta att må bättre!! Många kramar!!
[Reply]
finner inga ord gumman. tycker ni har gått egenom fööör mkt motgångar! hoppas bara att allt i framtiden går lättare för er. du har en fantastisk man och son som alltid kommer finnas vid din sida.
[Reply]
JAG FÖRSTÅR INTE VAD DU MENAR! :blush: :blush:
[Reply]
Har sporadiskt följt bloggen under en tid nu och jag måste verkligen berömma din styrka vad gäller allt.
Och den berättelsen du skrev nu från avd 44 jag fick kalla kårar och undrar hur f*n sjukvården funkar i sverige igentligen…
Stå på dig / Anette Huss
[Reply]
Hejhej..
Har en ny blogg..
Följ gärna den: http://mizzlinda.blogg.se/
Kram Linda
[Reply]
Det är obehagligt att ta del utav någons tankar, när man själv upplevt i princip samma tankar. Jag önskar att din höst blir lite ljusare än de tidigare kanske varit.
För mig är ”pysslet” en trygghet. Att koppla bort otäcka & krävande känslor & förblindas av paljetter & kartong. Bloggen är den bästa terapin för mig. Ovasett om någon läser den eller inte. Att få skriva av sig, rensa huvudet & bara föra över all negativ energi som bubblar i kroppen. Du verkar vara en underbar tjej Maria, tack för att jag få ta del av ditt liv & erfarnheter :mylove:
[Reply]
NU HAR DU MISSAT EN MASSA KULIGA INLÄGG OCH EN HELT NY PRIVAT POST SOM ÄR SUPER PRIVAT SOM KRÄVER ETT NYTT HEMLIGT LÖSENOOOOOOORD! *skrika på sötnosen* :varning:
[Reply]
Hej Maria!
Beklagar verkligen behandlingen du fick på 44 an!
har ju själv blivit drabbad av dom (har skrivet till dig om den).
Har du inte anmält dom?
vill bara veta då jag funderar att göra även om det snart är 4 år sedan det händne!
Mvh Sandra
[Reply]
Det stod faktiskt inte det i receptet :P Plus att jag ville inte ha stekyta i kycklingen, bara runt om
[Reply]
Vilket fint och öppet inlägg.
Jag känner igen väldigt mycket hos dig. Älskar också att pyssla och greja (gillar med scrapping, min bekanta äger en sån butik. Älskar oxå julen som är något av det bästa på hela året. Jag har också en stor passion till djur och en dag är min dröm att bo i ett hus där jag kan ha flera djur. Idag har jag tre katter som ligger mig så varm så varmt om hjärtat. När jag läste att du dessutom (som jag) lider av agorafobi kändes det ännu mer ”nära”.
Hoppas du får en fin jul, tack för en mysig blogg.
Kram Johanna
[Reply]
Maria Malmgren Reply:
december 7th, 2008 at 16:35
@Johanna, hej.. ja jag behövde få ut att man är människa.. ändå trotts våra alla vanliga sjukdomar och andra pshykologiska sjukdomar ., jag har lärt mig att man tjänar mer på att vara öppen om det.. i den mån att andra människor med samma kan känna samhörighet att dem inte är ensamma .. och att man då kan knyta band och på så sätt bli frisk snabbare.., om nu möjligheten finns.., vad kul med en bekant som äger en butik.. jag vill oxå ha en sådan vän.. jag fyndar på panduro och på tradera..;) .. spana in min pysselsida..;) letar faktiskt efter medbloggare på den sidan..;) kram
[Reply]