Man befinner sig hela tiden i livsavgörande val , väljer jag detta, sker detta ! Gör jag så sker si!
Jag känner att jag just nu befinner mig en sk livssvacka , en djup depression som aldrig tycks bli ”botad” , känner ingen ork eller energi i livet men trotts det kämpar jag , jag tänker inte låta livet vinna över mig , en dag men inte Idag, inte nu!!
Mitt liv är rätt komplicerat med många svåra faktorer som har präglat mig och mitt liv och min omgivning , bara hälften vågar jag blotta offentligt men det finns mycket oarbetat i mitt bagage
Saker som gör ont blotta tanken på det , sen min diagnos gav svar på så många frågor ! När jag satt där i rummet med alla dessa doktorer och dem berättade om Hur dem hade grävt i MITT DNA , hur dem hade jämnfört mina prover genom åren , hur dem hade lusläst min TJOCKA journal sedan födseln , alla gånger jag kom in med ledskador så som ex. Hand ur led, axel ur led, knän , höft mm
så har det alltid varit och som jag klagade på smärtorna genom hela min uppväxt och läkarna på Vårdcentralerna skicka hem mig med panodil i olika former och sa att det var växtvärk , man intalade sin sjuka smärtfyllda kropp varje natt att det var fullt normalt att ha så ont , det var normalt att känna så här.
Redan då visste jag att det var något mer , mina ben var alltid vita och fulla med blåmärken Alltid och många trodde det var för att jag slog mig våldsamt hela tiden , jag var en busig tjej, men den minsta stöten så fick jag riktiga blåmärken och när jag spelade boll så när jag gick in i närkamper så var jag inte den som var rädd ,
Jag var rätt brutal när jag tänker efter . OCH oj vilka lårkakor jag fick och vrickningar med vätskeutgjutning , jag levde farligt det vet jag nu .
Men det som fick min kropp att hamna i botten , då jag varken brydde mig om jag andades eller ej var efter den stora förlusten av tvillingarna , min kropp fick ta mycket stryk .
Och livet vändes upp och ner . Och så mycket smärta , det gör ont än idag ! Så mycket tragik . Och 5 år av stor sorg och smärta har försatt kroppen i sitt sämsta tänkbara .
Den dör .
Jag känner hur smärtorna ökar med ”allt” jag försöker göra ibland går det med en allt för stor dos tårar . Livet känns bara så orättvist på så många nivåer , att förlora min mamma . Min stora trygghet i livet , har gjort mig osäker som mamma , jag känner mig som världens sämsta mamma. Och självkänslan är riktigt låg.
Jag har en aning stolthet kvar och det är den samt min självrespekt , kärleken till Magnus och William som gör att jag orkar .
Men resten ger jag snart upp!
Jag vill ge mitt varmaste tack till de medmänniskor i mitt liv dem få jag kan kalla vänner att ni har sån ork och förståelse med mig .
Ni finns på min karmalista 
massa positiv energi till er!
Kategori: 
sen så urinproverna visade att njurarna fungerar bättre och min läkare gav mig hopp om att dem skulle bli bra igen förutsättning att jag minimerar belastningen på dem. Känns skönt. Bokade tid för ännu en utredning . Något märkligare händer med kroppen och jag vet inte vad. Så nästa onsdag via carema privat vård kommer jag förhoppningsvis träffa en specialist inom området som skall hjälpa mig förstå ett och annat. Såå skönt att jag äntligen ringde , det har gått mig på nerverna, ovetskapen. 
