Kategori: 
William blev gipsad den 6 sep för behandling av sin klumpfot. Barnortopeden hade först gipsat med kalkgips och sen plastgips över. På kvällen/natten fick William obehag och smärta i gipsade foten och vid rådgivning med 1177 bestämde vi oss att vi skulle åka in till akuten och få hjälp. Vi kom in vid 3 tiden. Sjuksköterskorna fick rådgivning av jourhavande ortopedläkare ”S” att såga upp en ”splitt” i gipset för att släppa på trycket. Då William varit gipsad ett flertal gånger så påpekade vi att gipset skulle plockas av som de gör på barnortopeden dvs. att man sågar av gipset från sidorna.
Sjuksköterskorna gick på den jourhavande-ortopedläkarens rådgivning som de fick via telefon. De började såga med gipssågen och William klagade på att det gjorde ont och efter en kort stund övergick detta till att han fick ”smärtpanik”, sköterskorna förklarade bort hans smärtor med att det kunde bli varmt när dem sågade. De avbröt sågningen och William fick lugnade medel, men det hjälpte inte, han var lika hysterisk! Men sköterskorna (3 st) höll William samtidigt som vi föräldrar skulle försöka hålla han stilla undertiden.
Efter dem hade jobbat i över en timme med att såga upp skåran gjordes ingen kontroll eller titt för att se hur det såg ut under, så uppfattade vi som föräldrar, att sköterskorna var väldigt osäkra på vad dem gjorde. Efteråt fick William lite smärtstillande citodon och först efter en timme fick han ro i kroppen och kunde sova i ca 2 timmar.
vi var sedan uppe en runda på barnortopeden när dem öppnade vid 8. Och dem tyckte att det var ett misstag att göra en splitt i gipset. gipset lindades bara in pga de vassa kanterna efter sågningen och ingen annan kontroll gjordes där heller. Och William fick citodon utskrivet för om smärtan återkom i samma grad när vi väl var hemma.
Under veckan som gått har vi inte känt igen vår William som har klagat till och från att det har gjort ont i foten, men eftersom personalen på ortopeden sa att William skulle ha lite spänningssmärtor i foten pga töjningen så har vi föräldrar avfärdat hans symptom att dem var värre än vad han utgav sig för.
men chocken var ett faktum när Williams ordinarie gipstekniker skulle avgipsa honom. Samma procedur med smärtan och panik fick William när gipsteknikern tog fram sågen , dem hann knappt börja innan han bad om nåd att sluta såga för det gjorde så ont och ”sluta såga i benet”.
Och dem beslutade även där att ge han lugnande. Efter den lugnande medicinen hade sin topp verkan bestämde dem för att fortsätta proceduren att ta av gipset, vi var fyra stycken som fick hålla William när han lika panikartat skrek i ren förtvivlan. Eftersom den ordinarie gipsteknikern är snabb så tog det under 2 minuter att få av gipset och, chocken blev ett faktum för både oss föräldrar och gipsteknikern samt sjuksköterskan. Där man hade “splittat” gipset vid vristen och språngbensleden hade det tillkommit ett ”såg”sår på 3×2 cm, det var rött , irriterat och varigt , ett riktigt köttsår, 3 cm är ett stort sår för en liten klumpfot( svår grad PEVA) som är mindre och känsligare än vanliga fötter ,dessutom pga EDS (Ehlers danlos syndrom-bindvävssjukdom,överrörlighet) har William sämre läkningsförmåga , sämre blodcirkulation och tendens till få grövre ärrvävnad. Något som kan hindra hans framtida rörlighet i foten. Det var jobbigt & chockerande för oss att se hur hans lilla fot hade fått en sån skada och sedan haft den i en veckas tid.att detta har åkommit av att dem som sågade spliten och tagit i för hårt samt gått för djupt i gipset. något som vi har förstått under av gipsningarna att detta skulle vara omöjligt då ”sågen” skall per automatik stänga av sig när den är igenom gipset.
vårt förtroende för akuten är för närvarande raserat , eftersom vi kommer ha många täta besök där pga Williams sjukdom & handikapp kommer det ta tid att återfå tryggheten. speciellt för William.
William Malmgren med föräldrar
![[lang_SE]Trillat ner igen ….[/lang_SE]](http://www.mariamalmgren.com/images/miia/%5Blang_SE%5DTrillat+ner+igen+%26%238230%3B.%5B%2Flang_SE%5D.png "[lang_SE]Trillat ner igen ….[/lang_SE]")
… vad önskar ni er? längtar ni efter julen..? .[/lang_SE]
jag är rätt stolt över mig själv för jag har gett mig själv ett medlemskort på Friskis & svettis mammagympa ..på måndagar kl 10 nere i hallen.. så går jag och william dit och jag får gympa och skaka av mig kilona och william brukar sova vid den tiden ..så man kan hoppas han gör det.. bebisarna var mkt varmt välkommna klart… men jag behöver verkligen träna … jag hatar hur min kropp ser ut.. och jag ger mig själv inga ursäkter att jag har varit 9 mån gravid och att det var ”bara” 4 MÅNADER SEDAN… nej nej nej..
nu skall fläsket bort…för sen när jag har loosat dem kilona som skall bort så har jag lovat mig själv att uppdatera min klädgarderob… och DET är verkligen ngt jag vill göra.. NI VET… alla tjejer har ett par jeans eller en skjorta el liknande plagg som man vill komma i igen.. oftast ett par jeans eller vad har du för ngt?… jag kommer ihåg att jag en gång hade ett par shakira byxor ..ni vet sånna i ljusbrunmocka med snörning på sidan.. då när det var inne ..typ 5 år sedan eller så… well… dem har 
.. jag är SKIT RÄDD för åska 
så GRYMT osäker på mitt utseende.. jag slänger på smink och känner ibland .. VARFÖR känner jag detta stora behov av att gömma mig bakom min mask… det är inte MÅNGA som har fått se mig utan smink .. det är sällan jag känner mig så ”trygg” att jag lägger min mask åt sidan.. inte ens om jag skall sitta i bilen och magnus skall sticka in om och handla… även om Magnus gång på GÅNG… berättar för mig att jag är vacker.. även om jag vaknar upp och han ligger och smeker mitt ansikte.. så känner jag mig som Linda Blair (Exorsisten)… det är inte det att jag HATAR mitt utseende .. jag bara ser alla mina ansiktsfel.. jag vet vart dem är .. jag lägger märke till dem hela tiden.. det ända jag vill ändra på är min urjobbiga fransar som är ngt av det blondaste och rakaste fransar man kan ha… och nu tror ni säkert inte mig.. eftersom jag har så 
FÖRBANNAT mörkhår.. men tro det eller ej… det ända ljusa hårstråna på min kropp är ögonfransar.. så MASCARAN är ett måste.. utan den kan jag inte ens möta postgubben… har fått många kommentarer .. speciellt UTAN mascara .. det var i början när jag började använda .. så fort jag inte hade mascara så trodde dem att jag var sjuk! ..och en gång i 7an skickade min lärare hem mig .. för att jag hade inte hunnit sminka mig.. och var likblek och såg faktiskt ut som ett spöke… .. SÅ ett TUNGT suck kommer varje gång jag skall ner till stan ..till läkaren eller bara fika.. jag kan bara inte slänga på mig skor och en jacka ..för att möta upp personerna jag skall träffa utan lite smink… det behöver inte vara överdrivet mkt.. men ett måste är Mascaran.. annars känner jag mig naken.. och jag måste säga jag AVUNDAS verkligen dem som inte känner den pressen .. eller som inte tycker om smink eller ser någon mening med att använda det… dem måste verkligen vara SJÄLVSÄKRA människor.. .. jag skulle vilja vara som dem ..och tänka mer som dem… att känna en sån självsäkerhet att man inte behöver ”dölja” sin nuna.. ….
(hela familjen har juh pratiskt taget varit scouter)
och HUX FLUX ..så gick en stor bit av och satte sig i halsen på mig .. jag hostade och hostade .. och kände hur den hade kilat fast sig i strupen på mig.. samtidigt så rev den mig låångsamt i halsen ..så jag började känna blodsmak.. innan jag visste ordet av det.. fick jag stoppa 2 fingar i halsen för att försöka få upp det.. och det fungerade inte.. jag kräktes men den satt fortfarande fast… magnus fick börja dunka mig i ryggen och jag började trycka på halsen …för i mån kunna krossa det eller försöka få det att lossna… Ögonen började gråta …..ansiktet blev illrött och jag fick svårare att andas… jag bad magnus slå mig ännu hårdare i ryggen och längre upp… försökte dricka lite vatten… och då kände jag att det sakta började röra på sig.. så jag tog lite mjölk .. oxå för att slemhinnorna var så irriterade… till slut … lossnade biten och trycket var över…
