——Detta är ett utelämnande för mig——- så läs med känslor !

depressioner är en del av min vardag.. det är något jag har fått lära mig leva med.. speciellt NU när hösten kommer blir jag lite extra deppig.., oftast är det september-okt för att i november så börjar ljuset & kärleken för julen kännas i kroppen ..och då tar jag fram mitt ”ljus” …. ljuset i alla fönster ,ute på träden mm…  men det jag skulle säga var att ni är inte ensama med att känna er nere .. jag tror ALLA gör det mer eller mindre ..men vissa personer ..inkluderar mig själv… har en belägenhet för just bli lite mer mörka i sinnet.. och det är verkligen inte skoj… inget är kul .. man orkar inget.. allt är bara skit… men nu sedan jag fick William så drabbades jag av en Posttraumatisk stress detta kom upp till ytan under de 4,5 första månaderna av lilla Williams liv.. det gjorde mig surt.. jag ville inte ta mig till honom.. jag kände … älskar jag mitt barn ”för” mkt så kommer han att försvinna…  och jag ville inte gå igenom det igen…. ”att förlora ett barn” att känna sig otillräklig att känna man inte räckte till att känna att kroppen inte var mig eller min längre… att försöka tampas med iden att William är här för att stanna… var jag tillräkligt förberedd …? .. var jag tillräkligt ”hel” för att försöka överleva detta… jag kan säga som så med facit i hand .. Jag var inte frisk…. det som jag har analyserat fram var .. att efter förlossningen när jag kom upp på avd. 44 i lund..

Never Told Storie!

fick reda på att vi skulle till BB avd. men helt plöstligt ändrade dem sig och vi skulle upp på 44an ..av en andl. som vi aldrig fick reda på det trotts mina försök att klämma ut den lilla information jag behövde för att slappna av… nej ..vi kom upp på avd. plöstligt så kände jag mig otroligt illamående .. det var här ..som jag fick ligga i ett rum med 4 andra NYBLIVNA mammor med sina små medans jag och pshykologen på sjukhuset pratade om begravning av Julia… jag fick ÄTA FRUKOST & LUNCH med NYBLIVNA MAMMOR … fatta hur det känns… hela min kropp gav allt för att ge lilla Julia en chans att överleva.. men det gjorde hon inte.. 15 minuter efter hon föddes ..så dog hon …  jag fick en massa komplikationer.. i alla fall jag fick KÄMPA mig ut därifrån… för att bli utskriven mm… MEN nu när vi kom upp med en LEVANDE bebis … joo för William levde .. han andades…. han skrek.. han fanns.. så hann jag knappt komma in på rummet förrän en sköterska kom inte och TOG han… jag höll på och packa upp mina grejer… hon bara gick iväg med han.. jag ringde efter dem flera gånger för att höra vart han fanns ..vad dem gjorde med han osv… INGA SVAR! .. inte nog med det… ( william är född 19:42 …) när vi kom till avd. så var klockan närmare 12.(00:00 ) … och så sa hon… Magnus får bara stanna här en halvtimme… WHAT! .. jag sa ..att han kommer stanna här hela natten för han lämnar inte min & williams Sida… så sa hon massa obegripligt.. människan kunde inte på något sätt förmedla något bra & possitivt… utan sa bara så är reglerna .så sa hon att det var FÖR MITT BÄSTA!… då sa jag… ” jag skall ge dig ett råd … gå ut och LÄS min journal”… sen  kalla in läkaren som skrivit in mig här… hon kom tillbaka efter en stund.. ÄNNU SPYDIGARE.. hon visste inte vem jag var.. varför jag var där.. och var William var… jag fick panik och började undra om jag blivit inlagd för att jag var pshykiskt sjuk… att william bara fanns i mitt huvud… jag frågade magnus hela tiden… ” william lever … visst gör han”…. magnus med sitt lugnade svar .. sa ..klart han gör… han var lika orolig för william som jag var… jag LITAR inte för 5 öre på sjukhus.. pga av incidenterna som har inträffat … bristerna.. jag fick efter bara några timmar en stämpel i pannan ” omöjlig & besvärlig patient” … i alla fall helt plöstligt så sköterskan in med William .., jag får han i famnen.. och frågar vad  hon har gjort med han… hon sa bara ” jag har varit precis utanför”… ehhhh ..jaha .. varför det? -.. hon lämnade rummet lika snabbt…. William kände nu min stress.. han blev stressad och började gråta …. sköterskan kom in igen … klockan var då 1… William hade alltså varit borta i nästan 1 timme…. FATTAR INTE VARFÖR! .. FÅR INGA SVAR! hon sa att nu var det dax för magnus att åka hem… dem hade skickat in ”ryskan” … jag förstod hälften av vad hon sa… och william skrek rakt in i örat på mig… jag kommer bara ihåg att jag sa… finns det inga platser på BB.. är det därför ni har skrivit in oss hit?….sen sa jag att OM MAGNUS INTE FÅR STANNA HÄR … DÅ GÅR JAG HEM!… så började dem ursäkta med massa babykontroller som skulle göras på morgonen ..så sa jag bara .. ja men vi åker hem och sover ..sen kommer vi hit på morgonen.. så kan någon annan ta min sängplats… då tog dem mina ord bättre.. jag vill tala med läkaren …som skrev in mig..kommer jag ihåg att jag sa… efter 20 min kommer en sköterska in och säger att läkaren står och gör ett akut snitt nu ..och kan inte komma.. men att jag är prio efter det… kl HALV 4 på morgonen kommer han in.. och säger ..att så är avd. regler magnus får inte stanna..dem andra mammorna har inte sina män här och att detta är det bästa för mig.. mm… då sa jag något som fick han att tänka” OM du har bara så mkt som ÖGAT igenom min JOURNAL ..DÅ vet du ATT LÅTA MAGNUS STANNA ÄR DET BÄSTA FÖR MIG! och jag kan inte stå för deras val att dem accepterar det …men det gör inte jag.. ni kan inte hålla mig kvar här”….. han tittade på mig och bara stod tyst.. jag fick tyst på läkaren… 1 poäng till maria…. ..han och sköterskan som stod precis bakom axeln..på honom.. bara för att hon ville att han skulle bekräfta det hon sagt tidigare under natten…. vilket han inte gjorde direkt.. dem lämnade rummet… det var juh bara 2 timmar kvar tills det att männen var tillåtna igen på rummet… tror ni verkligen att jag skulle låta magnus köra hem i det tillståndet… nope.. och min rädsla över att förlora william … jag kunde inte slappna av den natten… jag mådde oförskämt bra fysiskt… men pshykiskt var det neråt … här startade det… tänk om vi bara fått komma till BB direkt….

rummet vi låg i delades med 2 andra mammor… den ena hade gjort kejsarsnitt för tvillingar och var inte ens engl. talande.. tror det var arabiska… så hennes man fick översätta… den andra kvinna låg inne för havandeskapsförgiftning… dessa två hade legat där i några dagar.. vad jag förstod…. . och väntade att få komma in på bb.. morgonen kom.. alla rundor gicks .. vi åt frukost.., gick på alla kontrollen.. sen till lunchen så hade HELA morgon sagt..och stod fast vid att .. fick inte jag & magnus plats på BB så åkte vi hem… och dem sa hela tiden.. det finns ingen plats mm.. sen kom min läkare ner från specialist mödravården som är chef för avd (har mkt stort förtroende för henne)…. jag frågade henne Varför ligger jag här?… hon gick ut för att titta i min journal … men hon hittade den inte…jag sa bara. då får ni väl leta upp den… tillslut hittade dem den… dem höll på ge den till en annan mamma på väg till BBavd. man skulle ha med sig sin journal dit… , troligen var det en annan Maria Malmgren..pfft ….

jaja … fick klämt lite svar ur henne ..och det var ..att jag låg inne för HÖGT BLODTRYCK!:.. ehh ja det är liksom det jag lever med… MEN KOLLADE DEM MITT BLODTRYCK EN ÄNDA GÅNG … NEJ… och har dem läst min journal…SVAR NEJ.. för då hade dem kunnat säga .. när jag frågade… att du ligger inne för högt blodtryck.. Ok… i alla fall..så sa min läkare … vill du att jag skriver ut dig… för jag vet att din historia och jag vet att du får högre blodtryck när du är på sjukhus… (stresssymptom )…. i alla fall sköterskan ..en äldre ”kä—ring” … på 55-60 år stod bredvid och tog noteringar av läkaren… jag sa till min läkre Om jag inte får plats för 2 på BB så åker jag hem…  jag är glad att jag var så bestämd som jag var… dem fattar juh inte annars att man menar allvar… för ca 5 min senare kommer Sköterskan som jag kallar ”kär—ing” in och säger… skall jag skriva upp dig här för i natt med…? .. Ehh va.. hörde du inte precis på när jag sa att NEJ jag åker hem om inte det finns plats på BB.. än en gång fick jag ”besvärlig patient” stämpeln i pannan.. varför känns det som om dem lever i sin lilla värld.. dem lyssnar inte på oss…på oss mammor ..patienter.. för mamman bredvid .. grät och sa att hon ville verkligen till BB nu .. det räckte med bara en plats åt henne… dem sa … nej tyvärr det finns ingen plats åt dig… bara 20 min senare kommer min läkare in och meddelar att vi har fått två(2) platser på BB… för mig och william & magnus… fatta vad glad jag blev.. hela natten förberedde jag  mig på att få åka hem.. eftersom vi hade en del läkarbesök med lilla william.. vi skulle träffa specialister mm… vi var beredda på att köra fram och tillbaka ….då var det droppen för de andra 2 mammorna … jag hade då bara varit där i 17 timmar och fått 2 platser… och dem hade varit där i flera dygn och väntat… så vid lunch så packade dem flesta ihop.. vi skulle efter… så jag åt lite av den maten som serverades… inget vidare … men min mamma kom upp på avd. för att pappa skulle in till hjärtkontroller… .. mamma satt på sängen och beskådade sitt lilla barnbarn… hon hade köpt en liten nalle som hon satte i hans lilla plastbytta…. helt plöstligt kommer ”ryskan” som vi kallde henne sen en manhaftig kvinna med håriga ben ..och muschach..(tror det stavas så) … så sa hon till min mamma ” iväg med dig nu ..här får du inte vara” … VAA .. hur kan man behandla andra männsikor så.. min mamma tyckte att det var det värsta hon varit med om.. hur fan kan en sån männsika jobba här… jag skakade bara på huvudet och suckade….och menade på att det var dessa jag bråkat med hela morgonen… man blir så trött och tom på energi…efter att min journal kommit bort igen.. och den ända snälla sköterskan vi stött på … var den mest vimsigaste…hon sa.. vänta här skall jag leta upp den.. vi stod i en kvart och väntade.. sen kom hon med en kopp kaffe och pratade med en annan sköterska..så går jag fram till henne.. du .. min jounal ..vi skall till bb jag måste ha den med mig… .. joo javisst.. den var borta.. vänta här så skall jag leta rätt på den.. sen sprang dem som yra höns allesammans… det visar sig att vi står vi receptionen där på avd. och MIN JOURNAL ligger på disken… DÄR.. jag såg den .. så sa jag .. jag hittade den… fick rabbla mitt personnummer mm och visa mitt id… joo det var min.. SÅ äntligen kunde vi stänga dörrarna bakom oss.. jag säger ALDRIG MER!… istället för att skriva .. 1. vill inte kejsarsnitt… så skall jag ändra det till .. 1. om det ej finns plats på BB så går vi hem.. ALDRIG MER 44an. .. seriöst funderar jag på att föda på annan ort.. i köpenhamn eller malmö.. eller så… bara jag slipper 44an i lund… jag har förstått att jag inte är den ända heller….tiden på BB var underbar…

 

det gjorde mig mer pshykist ”sjuk” än jag varit innan…. livet började annars rätt okej.. jag trodde att mina känslor ang. william skulle växa sig starka.. visst jag älskade han.. men jag kände ingen lust att amma .. det gjorde ont , jag hade hur mkt mjölk som helst..så jag fick och blev tvungen att pumpa …. William mådde bra.. förutom den förkylning som  vi drog på oss…, sen kommer nästa stöt in i hjärtat.. William blev sjuk i RS!…

detta var inte nådigt mot min redan så påfrestande pshyke.. jag kunde inte sova , äta … jag lämnade gärna över william till magnus.. så fort han var klar med mig..så fick magnus han.. jag orkade inte vara en fru.. jag orkade inte vara glad.. det var en påfrestning bara ta på sig kläder .. jag ville bara stanna i sängen hela dagen ..om jag kunnat..Vårt Hus är min BORG… som man brukar säga borta bra men HEMMA bäst… hemma kan jag hantera allt .. sortera ut tankarna och må bättre.., borta känner jag lite stressad .. men det brukar lägga sig.. har svårt att vara på annan plats för länge.. joo och nu till det som kallas för Agorafobi.. det är panikrelaterade känslor som kommer när man är i ett rum med för mkt männsikor .., i butiker  andra stora varuhus.. men även en hiss… för mig har det aldrig handlat om utrymmet utan antal människor som befinner sig på samam plats… för detta har jag fått hjälp …. jag har än idag. dragit mig från stora folkmassor så som malmöfestivalen.. eller konserter.. klarar bara inte av det.. får PANIK!..

och Min blogg är min Ventil utåt.. jag hoppas att alla skall läsa detta jag skrivit med tanke bakom… att alla männsiskor har en sida utåt och en sida inåt… jag är enligt vissa en egoiskt ..medans andra (flertalet) säger att jag tänker aldrig på mig utan bara på andra… jag känner mig kluven eftersom jag är en sådan person som vill att dem runt om kring mig skall må bra.. jag gör aldrig något för någon med en baktanke.. utan för att mår den personen bra så mår jag bra…. jag tänker på mina vänner dagligen.. och jag uppskattar små sms som visar att dem faktiskt bryr sig… vissa människor har jag blivit förvånade över deras sätt att ”flippa” 360grader ..och verkligen visa att dem var inte den jag trodde dem var… men det är faktiskt en lättnad att inte ha sånna människor i sitt liv… en sak mindre att oroa sig för…

och sen har faktiskt allt pysslande ..med scrapping osv.. det ger mig frid & ro i själen.. då laddar jag mina batterier

nu snart kommer föräldrargruppen från April ..och jag skall bjuda på en god lunch..:)

imorgon skall vi till sjukhuset..;)

ha en underbar dag