jag känner mig så jävla stressad . jag kan inte göra ett dugg här hemma . magnus fick komma hem på lunchen för att hjälpa mig NER till soffan och för att hjälpa mig till toan.

yrseln och stickningarna ,domningarna är fortfarande där och obehagliga. jag har huvudvärk som kommer och går som det passar.

läste på en av mina mediciner som jag får siferolen den ges till patienter som har parkinson (dem har spasmer och kroppen gör som den vill, muskler mm.)

jag fick en ökad dos av den medicinen för över 2 veckor sedan och börjar klart undra om den har något med biverkningarna att göra. även håravfall har jag bland mina biverkningar och det börjar bli löjligt nu tycker jag. hade jag inte haft så mycket hår på knoppen så hade jag inte haft mycket kvar nu. fick lite panikkänsla i söndagsnatt till måndags morgon. jag duschade och försökte tvätta håret. jag grät. eller rättare sagt stortjöt.  för nummer ett så har jag så ont i armarna att det gör ont att bara tänka tanken att dem skall ovanför axlarna (att lyfta dem uppåt) nummer två var fingarna , små stela tunna pinnar som kändes som brödstickor som försökte massera huvudbotten. nummer tre så nacken och huvudet var ömt och stelt så jag kunde bara göra en sak i taget att tvätta mitt hår en omgång tar ca 1 timme för mig (fick ta ner armen och vila en tio min emellan)och då undervärderar jag tiden för vattnet är bara ljummet med halv kapacitet  när jag börjar och när balsamet  skall ur så är det kallt vatten kvar.. huuua så då får jag bara MER ont av det kalla vattnet. MEN det som chockade mig mest vad hår avfallet. visst jag fäller mycket det har jag alltid gjort men även detta var lite väl mycket för mig att acceptera.

jag brukar kunna fylla en hand med hår som jag fäller , men jag har ett mycket tjockt hår så jag har aldrig haft några funderingar det är normalt att fälla en del.

men nu först innan duschen så i sängen låg det ”tussar” med hår. på tröjan och på golvet där jag borstat.  ungf vad jag brukar fälla . men efter jag stått och masserat hårbotten åker det av stora tussar. och då snackar vi alltså tussar i den bemärkelsen att det är som att fylla ett decelitermått med tussen , fyra stycken hade jag kunnat fylla alltså en ”halv” liter med bara hår som föll av mig. det kändes onaturligt och oroande.  fick en känsla i kroppen att bara raka av allt på studs. och kommer nog göra det i framtiden . för håret ser skumt ut nu med mer på ena sidan än den andra.

så jag känner att jag sitter i ett dilemma antingen sluta med mina behövliga mediciner och behålla håret någorlunda ”snyggt” (eftersom det kan vara kombinationen av dem alla som förstärker visa biverkningar)  eller acceptera att man kommer tappa sin lejonman och se ut som gollum.  att skippa medicinerna känns som om jag är tillbaka på ruta ett och paniken ligger i att jag har alltid varit en hårmänniska , mitt hår har alltid varit en sak som utmärker mig.  då undrar jag klart oxå om jag förlorar mina snygga ögonbryn som jag har kämpat och format. hmm kommer se riktigt skum ut.  någon som sa åt mig att käka mer B-vitamin och jag kränger juh B-vitamin i mängder (http://www.b-vitaminbrist.se/bvitamintallriken/) äter du tillräckligt?

när man tittade på mina värden inom b-vitaminer så var dem bra allesammans folsyran var lite lägre men dem sa bara att det var ändå högre än många andra . så det var inte så mkt som kunde ändras där. dem kunde se på mina blodprover att jag åt varierat och bra. vilket känns skönt. visste inte om att man kunde se de via blodprov. så nu återstår det att vänta och vänta.

skall in på smärtrehab den 24/11 kl 07:45 -16:15 -vilken jävla tid .. kommer inte kunna sova något natten till tisdag . blir så seg och är mkt senare i uppstarten  .  sen skall jag ner till reumaten men väntar på kallelsen där ifrån.

jo fick tvinga mig iväg i tisdags (igår)  eller rättare sagt det gick bara inte jag bröt ihop och magnus min prins på den vita hingsten kom och hämtade mig och lämnade av mig och trilsk william på VC 0ch lämnade cykeln där med så vi kunde ta oss hem. vi besökte williams doktor i ett annat ärende än foten så att säga . william hade tydligen ett annat problem som kommer från min sida av släkten och detta skall nu åtgärdas via en liten operation , så william fick en remiss till barnkirurgen . det var min mamma som upplyste mig om att det inte så OK ut och jag vet juh inte eftersom william är ändå mitt första barn (i livet) och det är inte precis som om man får en handbok med hur dem fungerar och hur det skall se ut eller inte se ut.

men nu fick vi det ur världen och han kommer se ut precis som alla andra barn . så skönt.  doktorn sa att hade vi inte sökt för detta nu hade det kunnat uppstå problem i framtiden som hade kunnat komplicera allt. så det känns skönt att vi inte väntade längre.

när vi sedan skulle hem så ekade det i skallen att vi inte har besökt magnus farfar & farmor på ett tag , så vi gick upp om  dem och hälsade på och uppdaterade om läget.  och klart var dem superglada att se william . fick höra flera gånger att han liknar magnus så mycket och dem borde veta. fniss. han var så snäll där och gick och lämnade klossarna i gammelfarfars rullator och gammelfarfar blev ung på nytt kan man säga . fick även höra att dem var så stolta över magnus uttalande i tidnignen och bravaden över att trollenäsarna gick upp i femman.  dem bjöd på lite smörgåsrån och mjukost och mys william ville mata gammelfarfar med sitt rån och var på väg att korsa bordet några gånger antagligen såg gammelfarfar hungrig ut :)  men i alla fall så började jag märka när klockan närmade sig 12 att lilla pojken blev riktigt grinig och vi fick försöka bege oss hemmåt. lättare sagt än gjort fick locka han ner till cykeln med att han skulle få en banan (bannannn) och en clementin (klemis)  när han väl satt fast så fick han en clementin som försvann i samma hast så han fick den och bananen tuggade han i sig medans jag försökte få upp låset på cykeln och trycka ner väskan i korgen. sen han bara MER .

hihi min gullunge. jag hann inte cykla långt . kom bara till polishuset så smällde däcket och william hade hunnit somna i stolen. så det var bara för mig att leda cykeln hem..

KLOCKAN 14:45 var jag hemma .. jag fick ta pauser hela vägen och asa på cykeln och william när man är stel och har ont. folk stirrade ut mig eftersom jag inte kunde hålla tillbaka tårarna när jag gick det var så smärtfullt. men hem kom jag. och väl hemma så  vaknar william och är pigg och glad och jag är halvdöd, och hamnar på soffan där ligger jag tills magnus kommer hem och han hjälper mig sedan upp till sängen och ur sängen har jag inte direkt kommit utan hjälp. och där kommer jag antagligen stanna ett tag till suck .

sov gott mina vänner och tack för alla fina kommentarer (och är det någon som missförstår mina inlägg här och tror jag söker ”tyck-synd om mig” kommentarer så har ni fattat det helt fel som någon skrev att jag skulle ta av mig min ”OFFERKOFTA!” hmm jag har nog aldrig burit en sådan. jag vill verkligen INTE att ni skall tycka synd om mig och jag har all rätt att tycka synd om mig själv i vissa stunder men det gör vi alla någon gång. och bloggen är MIN BARA MIN att ventilera och känna att jag kan skriva och komma tillbaka och läsa och förstå och analysera mig själv allt för att klara av den tunga ryggsäcken som jag får bära. jag vet inte om personen som skrev detta har varit med i liknande sits eller samma men jag känner att man är olika starka och har olika sätt att klara av vardagen och livets motgångar. jag har ALDRIG känt på känslan av att glida på en räkmacka(tror det är så utrycket lyder)  utan allt positivt jag har i mitt liv har jag fått kämpa hårt för  . så snälla tänk en gång extra innan ni lägger en sådan kommentar det krävs så lite att göra mig glad men en liten kommentar som luktar surströmming och avundsjuka och ren elakhet undanbeder jag vänligast för minsta lilla nu håller mig under ytan . och jag kämpar så otroligt hårt för att bara PRECIS ligga med huvudet ovanför.

tack för mig

uppd. 19 nov. kl 13:00

(ps1 det var några som mailade mig ang. olika behandlings alternativ.  om man läser på om mina sjukdomar under fliken ”om Maria Malmgren” så kan man läsa att mina mediciner är inga som botar eller stoppar mina sjukdomar utan dem skall bara lindra mina symptom. och dem gör sitt jobb. sen vet jag inte säkert om det är biverkningar eller om jag har något annat som ligger och gror och fuckar upp mig. man kan förlora sitt hår på andra faktorer så som stress.   men jag vill bara göra det tydligt att jag gör ALLT för att försöka göra min livssituation bättre. jag vill inte ha det så här och provar på olika former av behandlingar i hoppet av att hitta något som hjälper mer än något annat men jag står handlöst . vi får se vad dem ger mig för råd nere på smärtrehaben.  tack för mig