Jag känner att jag just nu befinner mig en sk livssvacka , en djup depression som aldrig tycks bli ”botad” , känner ingen ork eller energi i livet men trotts det kämpar jag , jag tänker inte låta livet vinna över mig , en dag men inte Idag, inte nu!!

Mitt liv är rätt komplicerat med många svåra faktorer som har präglat mig och mitt liv och min omgivning , bara hälften vågar jag blotta offentligt men det finns mycket oarbetat i mitt bagage

Saker som gör ont blotta tanken på det , sen min diagnos gav svar på så många frågor ! När jag satt där i rummet med alla dessa doktorer och dem berättade om Hur dem hade grävt i MITT DNA , hur dem hade jämnfört mina prover genom åren , hur dem hade lusläst min TJOCKA journal sedan födseln , alla gånger jag kom in med ledskador så som ex. Hand ur led, axel ur led, knän , höft mm

så har det alltid varit och som jag klagade på smärtorna genom hela min uppväxt och läkarna på Vårdcentralerna skicka hem mig med panodil i olika former och sa att det var växtvärk , man intalade sin sjuka smärtfyllda kropp varje natt att det var fullt normalt att ha så ont , det var normalt att känna så här.

Redan då visste jag att det var något mer , mina ben var alltid vita och fulla med blåmärken Alltid och många trodde det var för att jag slog mig våldsamt hela tiden , jag var en busig tjej, men den minsta stöten så fick jag riktiga blåmärken och när jag spelade boll så när jag gick in i närkamper så var jag inte den som var rädd ,

Jag var rätt brutal när jag tänker efter . OCH oj vilka lårkakor jag fick och vrickningar med vätskeutgjutning , jag levde farligt det vet jag nu .

Men det som fick min kropp att hamna i botten , då jag varken brydde mig om jag andades eller ej var efter den stora förlusten av tvillingarna , min kropp fick ta mycket stryk .

Och livet vändes upp och ner . Och så mycket smärta , det gör ont än idag ! Så mycket tragik . Och 5 år av stor sorg och smärta har försatt kroppen i sitt sämsta tänkbara .

Den dör .

Jag känner hur smärtorna ökar med ”allt” jag försöker göra ibland går det med en allt för stor dos tårar . Livet känns bara så orättvist på så många nivåer , att förlora min mamma . Min stora trygghet i livet , har gjort mig osäker som mamma , jag känner mig som världens sämsta mamma. Och självkänslan är riktigt låg.

Jag har en aning stolthet kvar och det är den samt min självrespekt , kärleken till Magnus och William som gör att jag orkar .

Men resten ger jag snart upp!

Jag vill ge mitt varmaste tack till de medmänniskor i mitt liv dem få jag kan kalla vänner att ni har sån ork och förståelse med mig .

Ni finns på min karmalista massa positiv energi till er!

Dela med dig/Spara

Dela med dig/Spara

Dela med dig/Spara

Ett kärl som brustit , får råden att ta det ännu lugnare , att detta kan ske av sk innre stress. Vart uppkopplad till starka smärtstillande hela dagen.

Och jag låg på en sugande fastande mage ifall jag blev sämre. Då jag lider av sjukhusfobi eller sjukusångest , så fick jag själv välja jag är dessutom alltid klassad som besvärlig patient.

Ville bara hem och tillslut så fick jag åka hem med . Fick ordinationer om att kolla så min redan så mkt svullna buk höll sig ”mjuk” för annars var det ett tecken på att det varen sk aktiv blödning.

Doktorn tittar på mig med bestämd blick , och säger detta är mycket allvarliga saker. Och under dagen blir jag rundkörd på sjukhuset av en ung kille med humor:) han livade verklig upp transporten . Sen tyckte jag det var märklig att sjuksöterskor och doktorer hela tiden sa ” tycker synd om dig ” jaha vad skall man skriva. Skall in till lund om en stund ny kontraströntgen. Nya prover medmera vi hörs

Kl 15:56
Äntligen fick jag komma hem! Men min läkare ville hålla mig där inne, så han sa att han ser till att det finns en säng till mig när kommer in. Just nu är jag så hög på mediciner. Illamående och yrsel. Fick epidural med massa bedövnings sprutor, sedan etsade dem kärlet som hade gått sönder. Dem sög vätskan som låg där. Och fick jag ligga och bli lite piggare. Nej nu måste jag vila vill kräkas. vi Hörs

Dela med dig/Spara

Dela med dig/Spara